Kritiken mot Herb Dean har vuxit efter den omdiskuterade titelmatchen där Alex Pereira hävdade att han upprepade gånger träffades av olagliga slag mot bakhuvudet. Nu ger en av sportens mest inflytelserika regelmakare sin syn på händelsen, och den går tvärtemot den bild som fått stor spridning bland fans och experter.
John McCarthy går emot kritiken
John McCarthy, den tidigare stjärndomaren som varit med och utformat MMA:s gemensamma regelverk, menar att merparten av de slag som ifrågasatts faktiskt var regelrätta. Enligt honom bygger stora delar av debatten på en missuppfattning om hur reglerna är skrivna och hur de ska tillämpas när två fighters rör sig samtidigt under intensiva avslutningssekvenser.
McCarthy anser att flera stillbilder som cirkulerat på sociala medier ger en missvisande bild av vad som faktiskt hände. Han framhåller att en enskild bild sällan visar hur en träff uppstår eller hur båda utövarna rör sig precis innan slaget landar. Därför måste domare alltid bedöma hela händelseförloppet och inte en frusen bildruta.
Samtidigt tar han tydligt Herb Dean i försvar efter den hårda kritik som följt matchen. McCarthy beskriver Dean som en domare som i första hand försöker låta utövarna avgöra matcherna själva och som undviker att ingripa om situationen inte tydligt kräver det. Enligt honom är det en grundprincip inom professionell MMA att domaren inte ska bli den avgörande faktorn om det går att undvika.
Så definieras ett otillåtet slag mot bakhuvudet
Det betyder däremot inte att alla beslut blir perfekta. McCarthy betonar att domare, precis som fighters, arbetar under extrem tidspress och måste fatta avgörande beslut på bråkdelar av en sekund. Misstag kommer därför alltid att förekomma, men det innebär inte automatiskt att varje omdiskuterad situation är ett regelbrott eller ett bevis på bristande domarinsats.
Han menar också att klimatet kring domare förändrats kraftigt under de senaste åren. Där kritiken tidigare främst kom från tränare, fighters och etablerade journalister kan idag varje omdiskuterad sekvens spridas till miljontals människor på några minuter. Enligt McCarthy har sociala medier gjort att enskilda domslut granskas hårdare än någonsin, samtidigt som utrymmet för nyanser blivit betydligt mindre.
Mot den bakgrunden vill McCarthy flytta fokus från känslor till regelboken. Han menar att diskussionen om Pereira och Herb Dean i första hand handlar om en sak: att många fortfarande har en felaktig uppfattning om var gränsen för olagliga träffar mot bakhuvudet faktiskt går. Det är också där han anser att den största missuppfattningen finns, och där regelverket enligt honom ofta feltolkas av både publik och kommentatorer.
Därför menar McCarthy att slagen var tillåtna
Enligt John McCarthy ligger kärnan i debatten i att många utgår från en definition av bakhuvudet som inte stämmer överens med hur reglerna inom MMA är skrivna och avsedda att tillämpas. Han menar att både publik och vissa bedömare fortfarande lutar sig mot en tolkning som hämtats från boxningen, trots att de två sporterna bygger på helt olika förutsättningar.
McCarthy förklarar att boxning utkämpas med utövarna vända mot varandra under betydligt mer begränsade rörelsemönster, medan MMA är en sport där attacker kan komma från alla vinklar. Därför går det inte att använda samma definition av vilka delar av huvudet som ska betraktas som skyddade. Han beskriver MMA som en 360-graderssport, där regelverket anpassats efter de situationer som uppstår när fighters brottas, vänder ryggen mot varandra eller förändrar huvudets position under pågående slagväxlingar.
“Rikta slagen mot öronen”
Enligt McCarthy är den förbjudna träffytan betydligt mindre än många tror. Han beskriver den som en smal zon som börjar vid huvudets bakre krona och fortsätter rakt ned mot nacken för att skydda området där skallbenet möter ryggraden. Det är just den punkten som enligt honom varit den medicinska utgångspunkten när regeln utformats, eftersom den anses särskilt känslig för allvarliga skador.
Det innebär samtidigt att stora delar av den bakre och sidobakre delen av huvudet fortfarande är lagliga mål. McCarthy säger att domare därför ofta instruerar fighters att rikta sina slag mot öronområdet när motståndaren ligger i en utsatt position. Även en kraftfull fighter med stora händer kommer då, enligt honom, normalt inte att träffa den förbjudna zonen om slaget utförs korrekt.
Han menar också att flera av de bilder som spridits efter matchen mellan Alex Pereira och Ciryl Gane visar träffar som, enligt regelboken, fortfarande är helt tillåtna. Att ett slag landar långt bak på huvudet betyder inte automatiskt att det träffar den skyddade delen. För att bedömas som ett regelbrott måste träffen faktiskt hamna inom den specifika zon som definieras i regelverket.
Kroppar i rörelse gör bedömningen svår
McCarthy anser dessutom att många förbiser hur snabbt en situation förändras under ett avslut. När en fighter pressas mot buren, försöker resa sig eller vrider huvudet undan inkommande slag förändras träffpunkten på ett ögonblick. Ett slag som från början är riktat mot ett fullt lagligt mål kan därför hamna längre bak när motståndaren rör sig i samma ögonblick som slaget träffar.
Just därför menar han att domare inte kan bedöma en sekvens utifrån en stillbild eller ett enskilt videoklipp i slow motion. Bedömningen måste i stället utgå från om slaget var avsiktligt riktat mot den förbjudna zonen eller om träffen uppstod därför att båda utövarna befann sig i ständig rörelse. Den skillnaden är, enligt McCarthy, avgörande för hur regeln ska tillämpas under en pågående match.
Därför försvarar McCarthy Herb Deans beslut
Utifrån den tolkningen av regelverket anser John McCarthy att Herb Dean agerade inom sitt mandat när han valde att låta matchen fortsätta. Han medger att det kan ha förekommit enstaka träffar som landade i den förbjudna zonen, men betonar samtidigt att det inte automatiskt innebär att domaren ska avbryta matchen eller dela ut ett poängavdrag.
McCarthy menar att domaren först måste avgöra hur träffen uppstod. Om en fighter medvetet riktar sina slag mot den förbjudna delen av bakhuvudet är situationen en annan än när motståndaren vrider eller sänker huvudet i samma ögonblick som slaget avlossas. Enligt honom går det inte att förvänta sig att en fighter ska kunna stoppa ett slag mitt i rörelsen när motståndaren plötsligt ändrar position.
Han beskriver det som en återkommande situation i MMA, särskilt under intensiva avslut där båda utövarna rör sig konstant. Domaren måste därför bedöma om det handlar om avsiktliga regelbrott eller om träffarna är en naturlig följd av kroppar i rörelse. I den aktuella matchen anser McCarthy att Ciryl Gane i huvudsak försökte träffa lagliga mål och att flera av de omdiskuterade träffarna förändrades därför att Pereira flyttade huvudet samtidigt som slagen kom.
Därför försvarar han Herb Dean
Samtidigt understryker McCarthy att Herb Dean inte är felfri. Han säger att alla domare gör misstag och att det ingår i ett arbete där beslut måste fattas på bråkdelar av en sekund. Däremot anser han inte att den aktuella matchen är ett exempel på ett domarmisstag av den omfattning som många kritiker gjort gällande.
Han pekar också på att Dean under sin långa karriär visat att han är beredd att ingripa när situationen kräver det. McCarthy lyfter fram tidigare matcher där Dean både delat ut varningar och dragit av poäng när han bedömt att regelbrott påverkat matchbilden. Därför tycker han att bilden av Dean som en domare som alltid låter regelbrott passera är missvisande.
Enligt McCarthy är den största utmaningen för en domare att hitta balansen mellan att skydda utövarna och att inte själv bli den som avgör matchens utgång. Ett för snabbt ingripande kan förändra resultatet lika mycket som ett uteblivet ingripande, och därför måste varje situation bedömas utifrån sitt sammanhang snarare än efter publikens spontana reaktion.
Avslutningsvis varnar McCarthy för att den växande granskningen av domare riskerar att skapa ett klimat där varje omdiskuterad sekvens leder till krav på avstängningar eller bestraffningar. Han menar att kritik är en naturlig del av sporten, men att den också måste bygga på en korrekt förståelse av reglerna. I fallet med Alex Pereira anser han att debatten i hög grad drivits av missuppfattningar om vad som faktiskt utgör ett otillåtet slag mot bakhuvudet, och därför står han fast vid sin slutsats: den överväldigande majoriteten av de ifrågasatta träffarna var, enligt regelverket, fullt tillåtna.
Följ oss på Instagram, Facebook och YouTube för fler nyheter, exklusiva intervjuer och highlights!
https://www.youtube.com/watch?v=9cNyPbI146Y
