”I fear not the man who has practiced ten thousand kicks once. But I fear the man who has practiced one kick ten thousand times” – Bruce Lee
Så som det klassiska Bruce Lee-citatet återvände gör även Det gyllene draget. I del två tar vi ytterligare en titt på några klassiska tekniker som kännetecknar vissa fighters stilar. I del ett tog vi en titt på bland annat ”Rowdy” Ronda Rouseys armbar och Mirko ”Cro Cop” Filipovics höga sparkar. Låt oss frossa i nostalgi och välutförda tekniker i del två av Det gyllene draget.
HETAST JUST NU
Related Posts
Dana White är RASANDE på ESPN efter UFC 313
11 mars, 2025
MMANytt Podden Avsnitt fem med Lilliehöök och Gonzalez
10 mars, 2025
UFC Fight Night 252: Cejudo vs Song – Fullständiga resultat
23 februari, 2025
Chuck ”The Iceman” Liddells overhand right
Liddells kännetecknande slag är svårt att översätta på svenska, så vi säger ”overhand right” så länge helt enkelt, språkpolisen får gärna böta mig när de oundvikligt kommer med ett bättre och mer passande förslag. ”The Iceman” har flest knockoutvinster i UFCs lätt tungviktsdivision, och näst mest knockouter i UFCs historia. Många av de knockouterna var via hans kraftfulla signumslag, och den hjälpte till oerhört mycket även i de vinsterna där just det slaget inte var det som avslutade matchen. En av hans mest berömda vinster via overhand right var mot Alistair Overeem i Pride, innan holländaren blev ”Übereem” med hjälp av fantastiska mängder ”hästkött”.
Ett tag så var Liddell något som divisionens Jon Jones, fast kortare, med större mage, coolare frisyr och mer konventionella attacker. Det gick knappt att sätta stopp för Liddell, med sin striking (hans overhand right i spetsen) och nedtagningsförsvar regerade Liddell länge som lätt tungviktsdivisionens kung. Hela 13 vinster på knockout är värt att skryta om, i synnerhet gällande det motståndet som han mötte på den tiden, och att ha flest knouckouter i UFCs lätt tungviktsdivision är definitivt värt att skryta om. Länge leve ”The Iceman” och hans klassiska slag.
Cody ”AK Kid” McKenzies ”McKenzietine”
Tio raka matcher vunna på exakt samma submission, det är verkligen inte illa. Med ett lila bälte i BJJ, och vid ett tillfälle den mest imponerande mustaschen i hela UFC har han briljerat när han lyckats få in sin favoritsubmission. Både Aaron Wilkinson och Marcus LeVsseur har klappat ut tills hans ”McKenzietine” och det är imponerande att alla hans vinster kommit via avslut. Enligt en artikel på Sherdog som inte längre finns kvar så ligger McKenzie trea i världen på flest matcher vunna via guiljotin, och de som ligger före honom har gått betydligt fler matcher. Dessutom håller lättviktaren rekordet för flest vinster i rad via giljotin.
Till skillnad från resten av de fighters på listan så är dock ”AK Kid” något mer av en så kallad ”one trick pony”, och han har svårt när han möter motståndare som lyckas undvika hans giljotin, eller marken helt och hållet. Alla hans förluster är på avslut, och de fighters som är på en högre talangnivå har en tendens av att kunna undvika McKenzies starkaste vapen. Oavsett så är det imponerande att Ultimate Fighter-deltagaren lyckats fullända sin giljotin. Dessutom är hans mustasch och ”shit just got real”-gifen nog för att han ska hamna på denna listan.
Dennis Sivers spinning back kick
Här har vi ytterligare en teknik som är svår att översätta till svenska, men de som känner till den ryss-födda tysken vet exakt vad det gäller. Redan som 14-åring började Siver träna kampsport, bland annat Sambo och taekwondo, men det var i kickboxning som han briljerade. Endast fyra år efter att han började med kampsport blev han tysk mästare i World Association of Kickboxing Organizations. En av de teknikerna som han bemästrade var just spinning back kick, som utgör en stor risk då man vänder ryggen mot motståndaren, men sparken samlar oerhört mycket kraft och om den träffar rätt kan det innebära en snabb vinst för den som slängde iväg sparken.
Det är intressant att den tyske strikern har fler vinster via submission än T/KO, dock är två av de submissionvinsterna på slag, inte lås. Hans striking är dock hans farligaste vapen, utan tvekan, och många av hans submissionvinster är ett resultat av att hans motståndare sänkts med slag. Trots att ”endast” två av hans vinster på teknisk knockout är direkt via hans klassiska spinning back kick så har just den sparken lett till flera vinster, och varit den sparken som varit början på slutet för Sivers motståndare. En av de matcherna med Siver jag minns bäst var mot britten Paul Kelly. Tysken fick in flera spinning back kicks i den andra ronden, och domaren var tvungen att säga till Kelly att resa på sig, då britten kröp runt på marken i smärta. Därifrån dröjde det inte länge förrän Siver fick en vinst på teknisk knockout med en kombination av en spinning back kick och slag.
Nu när han gått ner till fjädervikt ska det bli kul att hålla utkik för tyskens spinning back kick, jag personligen längtar efter att få se dem i hans nästkommande match,
Mauricio ”Shogun” Ruas sockerkicks och stomps
Dessa tekniker är våldsamma, grova och smärtsamma att se på, jag älskar dem! De är definitivt inga tekniker jag förespråkar när jag förgäves försöker övertala min familj om att MMA inte enbart är brutalitet i en bur, men det är inte heller många organisationer som tillåter dem i dagsläget. Det är sådana avslut som hans stampande i ansiktet på Cyrille ”The Snake” Diabaté som får folk att titta bort, och fotbollssparkarna ”Shogun” använde för att avsluta Quinton ”Rampage” Jackson var rent av brutala.
I Pride vann brassen fem raka matcher via sparkar på marken och han har vunnit sammanlagt hela sju matcher på just den skoningslösa tekniken. Vi kan som fans drömma bort och fantisera på hur det hade sett ut om Rua hat fått använda några av sportens mest våldsamma tekniker i UFCs oktagon, men det enda vi kan göra där är att spekulera. Hur som helst så kommer ”Shogun” i mina ögon alltid vara gudfadern av sparkar på marken, jag tror att de motståndarna som besegrades med de teknikerna har lidit nog för hela UFCs lätt tungviktsdivision.
Bas ”El Guapo” Ruttens slag mot levern
Om ni inte gillar Bas Rutten så tycker ni förmodligen inte heller om choklad, Rocky-filmerna eller söndagsmys, och det är väldigt tråkigt. Holländaren har orsakat sina motståndares levrar mer skada än alkoholism någonsin kommer, och de sägs vara bland de mest smärtsamma slagen man kan få i en MMA-match. Med slag, knän och sparkar är han expert på att hitta punkten som får vuxna män att krypa ihop i fosterställning, och jag syftar inte på otillåtna slag mot familjejuvelerna.
Likt Sivers spinning back kick så är det inte alltid så att ”El Guapos” leverslag avslutar matcherna direkt, men de är oerhört effektiva eftersom de som tagit emot slaget instinktivt kommer att sänka garden för att skydda kroppen, vilket öppnar för höga slag och andra attacker. Två av Ruttens motståndare har avslutats just på de teknikerna, och det var ett välplacerat slag mot Kevin Randlemans lever som gav ”El Guapo” ett övertag i matchen, och enligt vissa hjälpte det honom att vinna matchen, och UFCs tungviktstitel. Det var en kontroversiell vinst, men något som var uppenbart var hur välplacerat slaget mot levern var. Ruttens match mot Jason DeLucia är klassisk just på grund av den trauman som amerikanens lever utsätts för. Att se DeLucia falla ihop gång på gång som om han blivit skjuten i magen, i deras möte på Pancrase: The Truth 6, är något som jag aldrig kommer att tröttna på.
Det är en härlig teknik, myntad av en fighter med en härlig personlighet, vad mer kan man behöva?
Detta var del två i denna spontana artikelserien, vilka specifika slag eller submissions har avslutat några av era favoritmatcher?
