Skrev ihop dom två sista reseloggarna eftersom jag inte la upp den 6e igår. När det är galor på gång så lägger vi gärna inte upp artiklar insmetade bland ”Diskussion”, pick’em och invägningen. Men nu efter en kanongala så smäller det, med både träning och guidad tur i London. Läs mer…
Luiz: ”Daniuuh, wake up, we are going to fix in here”
Vaknar av att en polack i byggkläder kommer in i rummet och ska bygga och fixa med lite nya träningsmaskiner. Självklart tränar han själv på klubben. Som ägare av en MMA/BJJ klubb får man många bra kontakter. En blåbältes naprapat stannade kvar efter sitt pass för ett par dagar sedan för att kika på min arm. Tycker det är fint, en sån där fantastisk gemenskap som kommer när tuffa män rullar och svettas med varandra. Läs mer…
Vaknar pigg och alert klockan 09.00. Var inget morgonpass idag så jag testade deras nya motioncykel. Funkade bra, känns skönt med en ny fräsch dag, vet att det kommer börja göra ont i armen senare, men det är bara att tänka positivt. Efter en timmes cyklande var det som vanligt till Rosie’s för att käka frukost. Det roliga med denna frukost var att jag fick uppleva två nya ord. När vi väl sitter och käkar inne på Rosie’s så kommer det ett gäng grabbar i 30 års åldern in. Alan tittar upp och skiner till samtidigt som han säger ”Ohhh Peter paaans!”. Har fått lära mig på dom här dagarna att LFF-killarna inte håller något dolt, dom säger gärna vad dom tycker och tänker. Killarna verkade inte höra det, eller så skådespela dom bara bra för att undvika bråk med blomkålsligan. ”Peeeter paaans” är alltså deras ord för.. kontorsnissar? Såfort jag hörde han säga det och såg personerna så fick det någon ologisk koppling som jag garvat åt hela dagen.
Man är en i gänget nu, folk känner igen en och frågar mycket om mig och Sverige. Det är verkligen genuint. Tänkte bjuda på lite bilder till denna dag, så det inte endast blir en 14årings dagbok.
Nämnde igår att jag hade lite ont i armen, och vaknade nu upp med en sån där schysst smärta man gärna inte vill ha på en träningsresa. Hur som helst skippade jag morgonpasset för att lägga ut min matta, gå ner på knä och be att det skulle gå över. Tyvärr är jag bara halvturk. Och det talade för sig själv på No Gi-passet. Körde uppvärmningen och kände just då inte av smärtan. Sedan började vi rulla och så fort jag gjorde armdrags gjorde det pissont. Vet inte vad det är, men något som börjar kännas så fort jag anstränger biceps. Fortsatte rulla hela passet men inget stod rätt till. Tappade mycket positioner och var allmänt ur fokus. Läs mer…
Klockan är 09:00 och jag fick sova lite längre idag. Sov som en stock på den ännu hårdare mattan. ”Daaaaniuuhh weehk ap!”, ”Its breakfuzt time”. Direkt till Colombian, eller Rosie’s som det egentligen heter för att få käka frukost. Alla som jobbar där råkar vara colombianer, och snackar spanska/portugisiska, precis som ligan på LFF. Så antar att jag efter en månad här kan ett par extra språk. Vi tog det lugnt där för att sedan gå tillbaks till klubben.
12:30 var dagens första pass. Och lunchpasset är precis som igår, BJJ. Vet inte om ni varit i London, men fuck vad kallt det är. Utomhus är det nollgradigt, vilket inte alls är så farligt, men att det är samma temperatur inomhus visste jag inte. Simon varnade mig innan jag åkte hit, men visste inte att värmare från andra världskriget var lösningen. Självklart får man ju inse att det inte är Grand Hotel man sover på, så det kan ju vara en av orsakerna. Men samtidigt som man tycker det är iskallt så är det även fascinerande. Man tränar så mycket som man gör och är varm hela tiden, men fötterna är iskalla och det ryker från dom och så fort man andas blir det rökmoln. Ni får googla träningspassen från Wolfslair så får ni samma feeling.
Simon nämnde innan i ett par artiklar att jag skulle skriva en logg om min träningsresa i London. Så nu när jag varit hemma ett par veckor tänkte jag att jag ska knåpa ihop den och försöka göra den lite läsvänlig.
Jag tränar en hel del MMA men har inte alls tränat speciellt länge. Dock älskar jag det och vill utvecklas snabbt, så att resa runt i vida världen för att träna är något jag uppskattar. Tanken är att det här blir en serie, en del för varje dag jag varit där, med start idag Måndag!
Via Simon ordnades så att jag skulle få privata lektioner på London Fight Factory där Luiz Ribeiro är huvudtränare. Då jag aldrig varit i London tidigare visste jag inte riktigt hur allting skulle se ut och vara. Men det jag visste var att det skulle tränas hårt och att jag skulle sova på klubben. Klubben skulle ladda upp inför EM i BJJ och när det väl sen skedde tävlade ett 10-tal och alla utom två tog medalj.
Efter hoppet kan ni läsa om min första dag (i dagboksstil) på London Fight Factory.
De fem senaste kommentarerna