En krönika av Kim Elman

Kampsport är någonting som alltid har fascinerat och lockat mig. Inte bara själva utövandet och den fulländade känslan efter ett intensivt träningspass utan även de nästan mytiska ikoner som symboliserar kämpen; Gladiatorn, Samurajen, Mästaren. Jag tror att det för många, precis som för mig, är just identifikationen med någon av dessa symboler som driver vår vilja att fortsätta utvecklas och attraherar oss på ett sätt som gör att vi villigt offrar blod, svett och tårar i vår strävan.

Under de år jag själv har tränat och haft en nära relation till kampsport har det skett en enorm utveckling. Mixed Martial Arts har gjort sitt intåg och fångat en stor mängd utövare och ännu fler fans som fattat tycke för sporten. I början av utvecklingen fanns det ett stark driv i den växande rörelsen bort från ”klassiska kampsporter” och förlegade träningsmetoder – med all rätt – särskilt utifrån perspektivet att det högsta värdet i MMA är att utvecklas till en allt bättre och bättre fighter. Nu tycker jag mig dock kunna se att utvecklingen på vissa håll börjar anta en lite annorlunda form. En form där man har ett mer integrerande perspektiv på sin träning och där man börjar upptäcka dels värden från gammal kunskap som kan vara ovärderlig för ens utveckling som fighter men också hur ens utveckling inom MMA relaterar till sin utveckling som person och människa.

Läs mer…