Efter månader av tjat har boxaren James ”Lights Out” Toney till slut lyckats få till ett kontrakt med UFC. Det verkar helt enkelt som att Toney åkte till Dana Whites hus en gång för mycket, och han till slut tröttnade.
Toney är en 41-årig boxare som tidigare tävlat som tungviktare och har i sin karriär hunnit med totalt 83 professionella matcher. 72 av dessa är vinster, varav 44 genom knockouter. Vidare så har han förlorat 6 matcher, 3 lika och 2 no contest. Så man kan helt klart säga att han är erfaren. Det han behöver träna på nu är nedtagningsförsvar
Det är inte mycket information som har kommit ut här, ingen debut är inplanerad ännu, och således heller ingen motståndare. Det vi däremot fått reda på är att kontraktet innehåller åtminstone 3 eller 4 matcher, som ett standardkontrakt helt enkelt. Vi vet att UFC vid ett tidigare tillfälle erbjöd Toney ett kontrakt, men han tackade nej eftersom de erbjöd honom för lite betalt. Så det ser ut som att med lite tjat kommer man långt. Men tyckte ni att skitsnacket mellan Frank Mir och Brock Lesnar var spännande, så lär vi inte behöva vänta länga innan skitsnacket mellan James Toney och TBA drar igång.
Josh Barnett har sedan han blev avstängd, och sänkte Afflictions sista gala, haft det rätt lungt. Han är förstås avstängd från att tävla på grund av att han åkte fast för steroider. Han får gå matcher igen i september, om allt går väl och han testar rent igen.
Därför har han inte helt oväntat lite problem att gå matcher i USA. Däremot så är Dream en japansk organisation och inte behöver lyssna på amerikanska idrottskommissioner, om de inte ska hålla en gala i USA förstås. Dream har därför nu skrivit ett kontrakt med Barnett, och går allt som det ska bör han göra sin debut i organisationen redan den 22 mars.
Men det beror på om de lyckas hitta en motståndare som faktiskt vill möta Barnett. Ett rykte går om att flertalet personer har blivit tillfrågade, men samtliga har tackat nej. Inte något som är så väldigt förvånande heller, Barnett har inte direkt haft det bästa ryktet sedan steroiddomen föll. Igen.
De flesta trodde att Anthony Perosh var en person som UFC skulle använda som en slagpåse för Mirko ”Cro Cop” Filipovic och sedan lämna kvar i Sydney. Men efter helgens prestation har han skaffat ett kontrakt för fyra matcher hos UFC.
Om man räknar helgens match så var det här Peroshs totalt tredje match i UFC. Han var inne i organisationen vid UFC 61 och UFC 66, då han mötte Jeff Monson och Christian Wellisch, men båda gångerna innebar förlust för australienaren. Perosh har i slutet av 2009 berättat att hans mål var att sätta så många vinster som möjligt under året för att kunna återvända till UFC. Så det är ganska ironiskt att det var en förlust som förseglade hans nyfunna kontrakt. Från och med nu blir det dock i lätt tungvikt, då det verkar som att tungviktarna är snäppet för stora för denna svartbältare i brasiliansk jiu-jitsu.
Detta får mig att fundera lite. Hur många personer hann tacka nej till en match mot Cro Cop med två dagars varsel? För det ser ut som att UFC nu försöker visa att det finns fler fördelar än en lönecheck om man hjälper UFC lite på traven. Nu spekulerar jag förstås bara, men hur många personer har fått ett kontrakt direkt efter en förlust hos UFC?
Om vi ska vara ärliga så var Rolles Gracies debutmatch mot Joey Beltran inte direkt en fantastisk match. Båda såg rätt stela ut och det var överlag en väldigt oimponerande debut. Men att råka heta Gracie i efternamn i MMA är lite som att heta Kennedy i efternamn och bo i USA. Folk förväntar sig att personen ska prestera på topp, och antagligen sedan bli mördad. Ok, det kanske skiljer ett och annat mellan Gracie och Kennedy men grundprincipen är densamma.
Det här var förstås bara Rolles fjärde professionella MMA-match och troligtvis den första matchen som startades ståendes, för de tre matcherna innan vann hann på olika typer av strypningar. Efter Rolles debutmatch i UFC, och första förlust, berättade Renzo Gracie till Graciefighter.com att han ansåg att Rolles prestation var pinsam:
”It was embarrasing,” säger Renzo Gracie. ”I can tell you he wasn’t in that bad of shape. Fact is the nerves drained him of his energy. His stand up and ground work looked bad, nothing at all like he was doing in training leading up to the fight and it was if he couldn’t hear what I was telling him. I think the pressure he put on himself overwhelmed him. He’ll learn and be back.”
Som det ser ut just nu däremot så tyckte UFC också att hans prestation var ganska pinsam. Problemet är att han inte kommer komma tillbaka i första taget, UFC har nämligen rivit Rolles kontrakt efter bara en förlust.
Mark Coleman var inte den enda som fick lite mindre glada nyheter efter UFC 109. Tre stackare till har fått stryka med i efterdyningarna av galan men det ser ut att bli rena rama julafton för Strikeforce.
Frank Trigg
Det här är väl det mest förvånande kontraktsklippet på länge. Efter bara två matcher i UFC säger organisationen nej. Förvisso har han förlorat båda två på knockouter redan i första ronden, men ändå, två matcher bara. Under den korta återkomsten till UFC har han fått möta Josh Koscheck och Matt Serra i UFC 103 och UFC 109. Han hann samla på sig ett totalt UFC-rekord på 2-5 men då kan man behöva påminnas om att tre av de matcherna har han förlorat mot Georges St-Pierre och Matt Hughes i sin prime.
Phillipe Nover
Nover är en deltagare från The Ultimate Fighter 8 och tog sig där till finalen mot Efrain Escudero. Han förlorade dock denna matchen, och förlorade sedan de två kommande matcherna vilket gjorde att UFC sa att det får vara nog. Nover beskrevs en gång i tiden som ”en Anderson Silva i lättvikt”, men har med tiden inte riktigt kunnat leva upp till sitt smeknamn. Nover är däremot en utbildad sjukskötare så om han nu skulle få för sig att avsluta sin MMA-karriär har han ändå något att falla tillbaka på. Nover kliver ur organisationen med 0-3 i UFC-rekord.
Tim Hague
Hague är troligen mest känd för att bli knockad av Todd Duffee på 7 sekunder. Han gjorde förvisso en stark UFC-debut mot kickboxaren Pat Barry på UFC 98 när han satte en gilliotin efter bara 1:42 in i första ronden. Efter majoritetsbeslutet i helgen däremot blev det hans andra förlust, och vi vet alla hur oförlåtande UFC kan vara vilket innebar ett klippt kontrakt efter 1-2 i organisationen.
Det kommer kanske inte som en chock, men Mark Coleman har nu fått sina avskedspapper från UFC. Han hann i den senaste vevan i UFC gå tre matcher med en vinst och två förluster. Stephan Bonnar är den enda personen han vann över, och skulle jag vara Bonnar nu, skulle jag börja bli lite orolig. Men oavsett hur det gått på senare tid så är Coleman en legend inom sporten.
Vi misstänker starkt att han nu kommer att pensionera sig, om han inte vill sluta som Ken Shamrock. Coleman har hunnit sätta ihop ett MMA-rekord på 16-10 sedan hans debut i UFC 10, 1996. Och han har under hela sin karriär hållit sig i de största organisationerna. Från början var det då UFC, men efter UFC 18 var det dags att söka sin lycka i Pride istället, och från och med Pride 5 tills organisationen blev uppköpt stannade han i Japan.
Efter att han blivit besegrad av Fedor Emelianenko under 2006 höll han sig utanför MMAn ett tag. Det var först i återkomsten till UFC mot Mauricio ”Shogun” Rua 2009 som han blev aktuell igen. Nu däremot är det troligen sista gången UFC och Mark Coleman säger hej då till varandra. Men om det är något vi lärt oss i den här sporten är att pensionen aldrig är den sista sucken.
Vi vanliga dödliga såg James Toneys avfärdande av det första erbjudandent från UFC som ett tecken på att han skulle lägga av. Toney däremot såg det som en del i förhandlingsprocessen. I en ny video med den halvtpensionerade boxningsstjärnan förklarar han för UFCs VD Dana White att han ska skriva på kontraktet, samt att han själv är den ultimata fightern.
Det här innerbär förstås att James Toney-historian inte riktigt är avslutad och eftersom UFC gav honom ett kontraktserbjudande från början så måste det ändå finnas ett intresse av att få in honom i UFC. För vi vet att Kimbo Slice behöver en ny motståndare snart.
Boxningssäck, mittsar, musik och squash-racket. Allt man behöver för en lyckad MMA-karriär.
Då var James Toney-historien över och allt är tydligen UFCs fel. Vi kommer nu aldrig få veta hur en match mellan James Toney och Brock Lesnar skulle gå till, eller om Toney är ruskigt het i brasiliansk jiu-jitsu.
”Dana White’s first offer was a joke and that let’s me know he really don’t want to do this.”
”I know that [purses in MMA aren't as big as in boxing], but this offer was laughable. That’s the reason I wanted the camera guy in the room with us when I sat down with Dana, so the fans would know that I was serious and if it didn’t happen, it wasn’t because of me.”
Visst, han skulle kunna försöka dra den där ”jag är bara offret i den här situationen”-snacket, men han missar en ganska viktig detalj. Han lämnar inte ut detaljer om vilken typ av erbjudande UFC kom med vilket gör att det kan innebära allt från $4 000 till $50 000, eller mer. Vad han än erbjuder är det självklart ett stort hopp från boxningens mastodontlöner.
Dags att röra om i Fedor till UFC-träsket ännu en gång, och denna gång kanske lite mer seriöst. Idag skrev Vadim Finkelstein på hans twitter att M-1 Global just nu förhandlar med UFC igen. Igår berättade också Dana White att han var intresserad av att hålla en dialog, men säger inget om att de faktiskt pratar med varandra. Han är däremot intresserad av både Fedor Emelianenko och Gegard Mousasi till UFC fortfarande.
”Det är inte så att jag inte vill prata med M-1,” berättar Dana. ”Jag vill ha det här klart. Jag vill ha honom, jag vill ha Fedor. Jag vill göra det. Och jag säger aldrig aldrig. De kan ringa mig nu, och vi kan börja prata och fundera ut det här. Jag skulle verkligen vilja ha Mousasi här också. Han borde vara här. Han förtjänar att vara här.
Jag gillar Mousasi mycket. Jag skulle verkligen vilja få hit honom och sätta honom i matcher mot några av de andra killarna.”
Vår skribent Simon pratade då med vår kontakt på Zuffa som bekräftar att Dana faktiskt för samtal med M-1. Han berättar också att anledningen till att det inte gick i lås förra gången var på grund av ett missförstånd. Denna gång däremot är de ”väldigt nära” en lösning, och det hela verkar mycket mer seriöst än sist.
Det här kan potentiellt bli ett väldigt hårt slag mot Strikeforce med tanke på att både Fedor och Mousasi är stora namn i deras organisation. Skulle de nu gå över till UFC kommer Dana Whites flin antagligen inte avta förens tidigt 2011, kanske sträcker det ända in till UFC 2012. Men mycket handlar om vilket typ av avtal de två har med Strikeforce, även om vi vet att det är M-1 som drar i de flesta spakar där omkring.
Uppdatering: Det råder delade meningar om huruvida twitterkontot verkligen sköts av Vadim. Simon har också fått ett mail från vår kontakt och han säger att det är många sura där för det här stämmer inte helt och hållet. Däremot stämmer det att samtal skett, men troligen inte alls som det sägs av ”vadim” och twitterkontot. Vi uppdaterar igen om någon nytt händer.
Gomi går undercover hos UFC-fans för att göra reasearch.
När man tänker Takanori Gomi tänker man lättviktskung, och det var precis vad han var en gång i tiden. Elbollsungen har nu däremot gått och skrivit ett kontrakt med en rätt stor organisation i staterna ni möjligtvis hört om – UFC.
Nyheten har ännu inte bekräftats officiellt av UFC och det är heller inga planer om vem som kommer få vara den lycklige motståndaren för Gomi. Men med tanke på att det här är ett ganska stort namn lär information om debut och annat skoj ramla ut på nätet inom några dagar.
Gomi som sitter inne med ett rekord på 31-5 är en stor veteran från den gyllene Pride-tiden. Han har även gått en hel del riktigt sevärda matcher så som den mot Nick Diaz, och han har även mött bland annat Jens Pulver samt en match mot BJ Penn som han förlorade. Det här är alltså nyheter som fans har väntat på sedan Pride föll spektakulärt under 2007. Dags för lättviktarna att se upp nu.
Senaste 5 kommentarerna