Problemet när gränslandet mellan ett vinstdrivande företag och en sport suddas ut är att de gör så mycket som möjligt för att tjäna så mycket pengar som möjligt, till bekostnad av sportens integritet. Men en väsentlig del av av MMA i dagens läge är bälten och bältesförsvar.

I en perfekt värld skulle vi kunna ha en på toppen, och ett kösystem för utmanare av titeln. Man måste ha gått förbi x antal personer för att kunna få en chans på personen med bältet, och besegrar man denne person så är man nya herren på täppan. Men vi lever inte i en perfekt värld, och till och från får Kimo Leopoldo en chans på bältet.

Men bör vi kanske införa ett slags regelverk med meriter man måste ha innan man får en titelchans? Hur som helst: Vad bör kriterierna vara för att få en titelchans?

Det här med ”pound for pound” är ett återkommande tema i MMA. ”Pound for pound” innebär att om man bortser från viktklasser, eller antar att alla vägde lika mycket, så skulle en person vara bäst. I princip är det en fantasiranking som i de flesta fall baserar sig på att man försöker tänka ut vem som skulle slå vem i olika fantasimatcher. Det är ett fall för ständiga, och oändliga, diskussioner i forum på nätet, och bland annat Sherdog har en egen lista med pound for pound bästa i världen. Men är det här verkligen en realistisk lista?

Diskussionen grundar i att man tror så pass mycket på en person att han lika gärna skulle kunna spöa vem som helst, i vilken division som helst. Det hela övergår lite till ”min pappa är starkare än din pappa”-snack, vilket egentligen är ganska fånigt, och väldigt oproduktivt. Det finns inget sätt att bevisa det, för BJ Penn kommer till exempel aldrig möta Fedor Emelianenko. Men många håller kvar i den här diskussionen. Jag tror att det lockar människor till att diskutera vem som hypotetiskt skulle kunna besegra vem, och därför kommer P4P-listor alltid vara relevanta.

Men finns det verkligen någon poäng i pound 4 pound-snacket?

Vi som är totalt nere i den fantastiska sporten MMA är oavsett om vi vill det eller ej representanter för den. När vi älskar en sport som inte fullt ut har accepteras av Aftonbladet som en sport värdig att skriva om, så måste man till och från försvara sitt val av favoritsport. Ett exempel på hur kort vi ändå kommit är SVTs attack mot sporten i november förra året, men det är samtidigt ett bevis på att sporten sakta men säkert kommer upp till ytan.

Men nog om hur man försvarar sig mot attacker med ord. Men i och med attacken har nya människor fått upp ögonen för hur fantastiskt MMA faktiskt är, så det finns lite glädje i det hela. Så veckans fredagsfråga lyder: Har du konverterat någon till att faktiskt tycka om MMA?

Strikeforce har visserligen gått från att vara en gala nedtryckt i det ena hörnet till att bli en av de största utmanarna för UFC på bara drygt 1-2 år. Men när man ser en av deras galor märker man att de fortfarande har en bit att gå för att kunna vara den största organisationen på jorden, eller är det bara vi som ser på det hela alldeles för kritiskt?

Personligen tyckte jag att deras senaste gala Strikeforce: Miami inte levererade så pass mycket som de senaste galorna har gjort. Det kan hända att vi fått för höga krav för att kunna uppskatta organisationens försök till att vara fantastiska just på grund av de tidigare galorna.

Så frågan är egentligen ganska enkel för att vara en fredagsfråga: Vad behöver Strikeforce göra för att gå om UFC?

Gustav från vårt forum har ställt en mycket intressant fråga. Frågan handlade om lön, och på vilket sett man ska få betalt. De flesta är intresserade av att se vad deltagarna får för löner, och så är även jag. Så fort jag kommer över lönerna från galorna så publicerar jag dom på MMAnytt översatt till svenska pengar, och även om det inte representerar det fullständiga beloppet deltagarna får så får man ändå ett ungefärligt hum. Lönerna som publiceras är utan sponsorpengar, eventuella PPV-procent, speciella bonusar och liknande utan är bara själva grundlönen och eventuell vinstbonus.

Men det är så det ser ut idag. Hur borde det egentligen se ut? UFC gör en ganska fin blandning, Strikeforce likaså. Dream däremot har vi ingen aning om, då vi aldrig hört några siffror från dom. Så om du skulle få bestämma, hur skulle det bli då?

Fredagsfrågan: Borde fighters bli betalade för hur populära de är eller borde de få betalt för hur bra de är?

Det kanske är en tillfällighet att det råkar stå ”FU” på killens handskar. Men varje gång en fighter blir av med sitt kontrakt från UFC är det alltid någon som tar upp ett argument om ett fackförbund för fighters. Behövs det verkligen? Skulle det verkligen föra vår sport framåt som en blandning mellan sport och underhållning? Eller är det kanske nödvändigt för att främja sport-aspekten av det hela?

Fredagsfrågan: Behövs det ett fackförbund för fighters?

Vi har haft ett litet uppehåll med fredagsfrågan under mellandagarna, men det är dags att dra igång det hela igen. Jag fick ett mail från Tom i december som hade en idé på en fredagsfråga som jag tycker är väldigt intressant. Det är lite av det lättare slaget: Entréer.

Men även om det kanske är lite av det lättare slaget saknar man inte åsikter om det. Vissa anser att det är totalt onödigt, och att UFCs stil funkar bäst – att gå in mot oktagonen med sitt entourage med lite musik. Andra anser att något som Pride och Strikeforce hade/har, en ramp ner med massa fyrverkerier och fritt spelrum för deltagarna att dansa eller andra spännande upptåg – om dom vill. Vill man inte är det bara att knata ner för rampen och sedan vandra rakt in i ringen/buren.

Så det här är egentligen en två-partsfråga. Del 1: Vad tycker du om entréer? Del 2: Vilken entré är den bästa du sett?

Vi påbörjade den här diskussionen i forumet, men det är ändå en rätt intressant diskussion som därför har övergått till att bli fredagsfrågan. Det hela handlar om vilken av UFC-mästarna som kommer förlora sitt bälte under 2010, om någon.

1. BJ Penn
2. Georges St-Pierre
3. Anderson Silva
4. Lyoto Machida
5. Brock Lesnar
6. None of the above

Flera av dom har verkat väldigt dominerande i sin respektive viktklass och därför bör hålla sig på topp ett tag till. Men vi lever också i en värld av MMA, där både du och jag vet att vad som helst kan hända i en match.

I forumposten hade jag också startat en omröstning om vilka alla forumbesökare faktiskt trodde på. Denna omröstning är visserligen fortfarande öppen så det här kan ändras, men just nu står det 9 röster på att Lyoto Machida släpper bältet, 5 röster på att Brock Lesnar blir av med det och 1 röst på att Anderson Silva förlorar. GSP och BJ Penn har ännu inte fått några röster. Och ingen tror att alla behåller bältet under hela 2010.

Men vad tror du? Vilken UFC-mästare förlorar sitt bälte under 2010?

Något en fighter alltid måste tänka på är vikten. Den måste alltid kontrolleras med noggrant planerade måltider och proteinintag. I dagsläget håller invägningarna normalt sett till drygt 24 timmar innan galan startar. Något som gör det möjligt för en fighter att hoppa upp och ner i vikt väldigt mycket genom att ta ut så mycket vatten som möjligt ur kroppen innan det är dags att ställa sig på vågen.

Den processen är knappast nyttig och i vissa fall kan det innebära en tripp till sjukhuset om man inte har allt under kontroll. Jag fick då en idé om det kanske vore en bra idé om flytta invägningarna närmare galastarten då det inte skulle finnas samma möjlighet att vila efter en stor viktdropp genom bastubad, eller liknande metod. Således bör det bli jämnare matcher viktmässigt och inte samma risk för deltagarna. Men jag kan vara ute på totalt fel spår också?

Fredagsfrågan: Bör man flytta invägningarna till bara nån/några timmar innan galastart?

Vi har precis avslutat den 10e säsongen av The Ultimate Fighter, eller åtminstone nästan. Imorgon är det den slutgiltiga finalen i form av en direktsänd gala borta i staterna. Det var också enorma förhoppningar på den här säsongen, men jag tror aldrig besvikelsen varit så stor. Efter att ha kollat igenom allt så är det som om inget speciellt har hänt på hela säsongen, om vi bortser från Marcus Jones förstås.

Men betyder inte det här att något måste ändras? Att konceptet kanske är dött? De har nu i 10 säsonger använd i stort sett exakt samma koncept säsong efter säsong och blint litat på att personligheterna och alkoholen i huset ska stå för underhållningen. Och visserligen har de många gånger haft rätt, men jag börjar tröttna. Det är förstås små skillnader, så som att man måste besegra någon för att ens få komma in i huset. Fast det tog de också bort inför den här säsongen för att kunna garantera fotbollsspelarna och Kimbo Slice en plats i huset.

Fredagsfrågan den här veckan är således: Är det dags att göra om konceptet för The Ultimate Fighter? Om så, vad skulle i så fall behöva ändras?