”Går det till marken så är det slut…”, enkelt summerat av killen framför mig. Han har pratat länge och intensivt. Han ser ut som en MMA-trekkie. Vi står kring ett bord. Det är Captain Couture och ett par andra MMA-skribenter och jag. Dryga timmen till det börjar smälla på Malmö Arena, Superior Challenge 8. Vi fördriver tiden med att tippa blivande resultat och match-scenarier. Min kunskap var ungefär lika begränsad och enkel som min logik då det kom till att tippa vinnare. Alla från Malmö vinner.
HETAST JUST NU
Related Posts
Bo Nickal om Chimaev: ”KILLEN ÄR EXEPTIONELL”
12 november, 2024
Måndagskrönika: Vad förstör arv mest – Förlust eller rädsla?
11 november, 2024
Özdemir tränar med Gustafsson inför kommande matchen
11 november, 2024
Vi hade kommit till matchen mellan Martin Akhtar mot Leandro Gontijo. Alla runt bordet var rörande överens, hamnar matchen på mattan så är det slut. Jag fick berättat för mig att Martin, ett par månader tidigare, slått ut Ricardo Chaves men att detta är en helt annan match, detta är en ”riktig fighter”. En motståndare som skulle ha möjlighet att visa hela Malmö att det var en stor skillnad på MMA och Muay Thai. Det är tydligen svårt att sätta ett skenben längs tinningen om du ligger på rygg ett par sekunder från att somna.
Matchen hamnade på mattan, Akhtar hamnade i en giljotin, Akhtar hamnade i ett armlås och Akhtar hittade tillbaka från att småslumra i famnen på Gontijo. Matchen borde varit slut ett par gånger om och Martin borde ha somnat långt innan kväll blev till natt. Så blev det inte. Med ett par sekunder kvar av rond två klev domaren emellan och räddade Gontijo från ett plötsligt oväder och allt för mycket regn i ansiktet. Martin Akhtar hade uppenbarligen förstått att Muay Thai inte är detsamma som MMA.
En vacker majdag på Ribban, Malmös Copacabana, sitter fem vänner och grillar. Det ansluter två unga pojkar med rånarluvor och en kniv. För att göra en rolig historia kort och samtidigt blunda för ett långt mycket större samhällsproblem så sammanfattar vi det hela med Expressens rubrik ”Rånarna avväpnades på några sekunder”. Två av de fem, som alla beskrivs som kampsportare, var Martin Akhtar och hans flickvän Lina Länsberg. Expressen inflikar en faktaruta.
FAKTA
Namn: Lina Länsberg.
Ålder: 30.
Meriter: Lina Länsberg tog sitt första SM-guld som thaiboxare 2007 och kammade hem ett EM-guld i våras. Därutöver har hon en hel rad internationella medaljer.
Må hända att de unga pojkarna hade bättre koll än Expressen och visste att EM-medaljen endast var bronsemaljerad? Kanske tänkte de att de skulle ha chans mot en tredjepristagare? De hade ju trots allt kniv och såg förmodligen rätt hårda ut i sina rånarluvor. Problemet var bara att Länsberg under 2012 inte bara lyckades plocka en bronspeng på EM utan även blev Nordisk Mästare och fick med sig VM-guldet hem från St. Petersburg.
Vaknar kring fyra av en dotter som sjunger. Tre timmar senare sitter jag på bussen mot mitt arbete. Min dag förgylls av förkastlig skolmat och pubertala femtonåringars svårighet att hålla en normal samtalston. Hem med bussen, hämtar dotter och vidare till Lund. Lagom seg i huvudet när jag för första gången ska träffa Lina. Martin har jag tidigare träffat som hastigast inför Superior Challenge då han tränade tillsammans med Bilal Musa men vi har inte mer än utbytt ett par fraser av vänlighet.
För många år sedan, kraftigt berusad, utsåg jag mig själv till ett socialt geni. Idag, mindre berusad, har jag svårt att träffa nya människor utan att känna en viss ångest. Detta blandat med rusningstrafik och lite press att få till hyfsade bilder gör att jag helst av allt skulle stannat hemma eller gått på bio, kanske ”The Hobbit”. Har dock karaktären att följa upp projekt jag anser är spännande trots min milda sociala fobi samtidigt som jag inte är särskilt förtjust i fantasyfilmer. Min vän, Alex, som visste vägen och gillar att fotografera följde med. Han hade dessutom själv tränat på klubben vi skulle besöka, Real Fighter i Lund, så jag tänkte att han var den perfekta icebreakern.
Trafiken är seg och Alex agerar mänsklig-GPS men gör en tveksam insats. Tydligen har Real Fighter bytt klubblokal och vi är tio minuter sena när vi hittar in på klubben. Det saknar dock betydelse då det visar sig att inte heller Lina och Martin var förskonad från motorvägens bilköer och kommer ytterligare tio minuter sent. Medan vi väntar blir vi välkomnade av Toni som driver Real Fighter. Precis som på tidigare klubbar jag besökt möts vi av leende och glädje. Lokalen är stor och luftig, längs ena sidan hänger säckarna på rad och skiljer väggen från den öppna träningsytan. Lokalen rymmer även en fullskalig ring och ett par motionscyklar. En trappa upp finns styrketräning med inspirerande utsikt över ring och träningsområde.
Martin kommer in i lokalen, kort därefter Lina som snabbt stannar till för att hälsa och sedan vidare in för att byta om. Pratar med Martin och ångesten samtalas bort utifrån gemensamma vänner, Superior Challenge och min rädsla för att träna något som gör ont. Antingen går tiden fort eller så byter Lina om väldigt mycket fortare än min flickvän. Martin ger instruktioner om uppvärmning och sedan är träningen igång. Mitsar och sparring står på dagens träningsprogram. Detta är sista träningspasset innan Lina ska kvala till SM ett par dagar senare. Övningarna gås igenom med säkerhet. Både mitsarna och Martin får ta emot stryk. En fin symbios mellan teknik och kraft.
Sparring ronderna avverkas den ena efter den andra, vilan är kort. Mjölksyran börjar få fäste. Utmattning föder ilska och frustration. Martin pushar på och vid ett par tillfällen replikeras ett snabbt snäsigt svar tillbaka. Detta är enda gången det lyser igenom att tränare och adept även delar disk, städning och vem som ska bestämma över fjärrkontrollen. Kombinationen av slag och sparkar som följer har hittat ny kraft. Martin får betala för sina uppmuntrande ord. Mina tankar börjar vandra och jag funderar på hur jag ska få in detta i den text som också ska skrivas. Känslan av att få lösa vardagligt hemma-jidder med en välriktad spark mot levern men inser snabbt att folk kommer tro att jag är sjuk i huvudet. Så kan man för helvete inte tänka. Så jag slutar, typ.
Träningspasset avslutas med styrka, säck och stretching. Jag och Alex tackar för oss. Alex, som egentligen inte gillar fantasyfilmer men gillar sin flickvän, ska stressa iväg och kolla ”The Hobbit”. Därför blir jag avsläppt på en rätt ensam gata i Lund som saknar allt man kan sitta på. Klockan är tio över sju, Julie ska hämta mig och det är väldigt kallt. Jag har på mig mina Adidas-Malmö som är lämpade för en trevlig vårdag. Skorna går inte att matcha med en tjockare jacka så jag valde en tunnare. Första tio minuterna försvinner genom att granska och radera bilder, sedan tvingar kylan på handskarna. Julie är på ett närliggande köpcentrum, hon ringde för en halvtimme sen och frågade om jag var färdig för det närmade sig läggtid för dotter. Nu står jag på den ensamma gatan med stelfrusna fötter, ilande bröstvårtor och stickande fingrar. Här står jag i ytterligare en halvtimme och kommer på mig själv upprepa …kärlek, ömhet och en spark mot levern…
Fredag och vi firar en väns kommande roll i en serie om en bro. Skippade middagen, bytte ut den mot vin. Kommer lagom till whisky och kaffet som bara beställs men aldrig rörs. Meddelande; Vi ses kvart i elva imorgon. Vidare till en fest, taxi hem och batteri till kameran sätts på laddning. Ett par timmars för lite sömn men förvånansvärt pigg. Klockan är halv elva och jag är en kvart tidig till att träffa upp Martin och Lina för att åka till SM. Ett meddelande till och plötsligt så är jag en halvtimme tidig. Detta passar bra då min mage antingen är bakfull, nervös eller trött på kaffe. Hittar ett café, fantasin begränsar mig till ännu en kopp kaffe och en toalett får mig att må bättre. Bugar och tackar och beger mig upp för Ystadgatan, en kvart senare är vi på väg mot Arlöv.
Förbi det portabla thai-köket, ner i källaren och en doft av liniment som örfilar bort den sista tillstymmelsen av bakfylla. Runt tio fighters med tränare delar matta och värmer upp med mitsar och skuggboxning. Jag önskar Lina lycka till och ber henne sparka bort både mig och kamera om jag är i vägen. Får ett leende till svar och detta är det sista av dess slag till det att hennes arm har höjts ett par timmar senare. Lina letar sig till mitten av mattan, skuggboxar sig varm, får massage och utför slutligen en kontrollerad misshandel av mitsarna.
När Lina äntrar ringen så har hon redan vunnit. Hon är den meriterade fightern, den bättre fightern och inget annat än vinst är rimligt. Det självförtroende och den säkerhet som Lina utstrålar har övertygat mig om att denna match enbart är en transportsträcka till ett på förhand bestämt resultat. Fyra ronder senare är jag lika säker på att detta var en relativt klar vinst. Visst det var inte en särskilt vackert men när alla domarna gav Lina vinsten var jag allt annat än förvånad. Därför blir jag desto mer överraskad när Lina säger ”…hade jag inte fått hennes huvud att studsa bakåt i de sista två ronderna så hade jag förlorat”. Jag är fortfarande inte helt säker på om jag håller med. Martin summerade dock kort, detta var inte bra.
Lina hänger över disken på Gripen Crossfit, blicken dras mot kylskåpet med diverse proteinbars och energidrycker. Uppenbarligen är blicken så pass längtande att den uppmärksammas. ”Bantar du?”. Lina nickar och slår bort blicken från chokladen som i mitt tycke mest smakar bark. Lina ska köra igenom ett enklare pass crossfit, om det nu finns något som kan benämnas som enkelt då det kommer till denna träningsform. För mig som inte vågat mig ner till den lokala kampsportsklubben borde crossfit vara ett ypperligt spöfritt substitut om det inte vore för att jag tycker det är jobbigt att göra för få armhävningar i gruppsammanhang. Lina kör igenom passet som är fördelat på fem stationer; cykel, knäböj, utfall, kettlebells och hopprep. Alla stationer är tidsbestämda och mjölksyra är oundvikligt. Tre rundor senare – ”Har du tillräckligt med foto?”. Jag svarar att jag är nöjd. Lina ser något lättad ut och vandrar iväg för att se Martin plågas lite längre bort i lokalen.
Det närmar sig match och Linas högeröga pryds av ett vackert blåmärke som skvallrar om att Martin har gjort sitt yttersta för att förbereda henne. Linas ögon längtar efter match och det är dags att börja stänga av. All träning är gjord och intervjuer är avklarade, imorgon är det dags för invägning. På lördag är det tid för världsmästaren att plötsligt vara debutant och oerfaren. En sak är dock väldigt säker, Lina Länsberg är allt annat än en nybörjare.
***
Lina tackar Martin för träning och mentalt stöd. Ett stort tack till Rickard Lagerström och Carlos Zuniga. Tackar sin familj, både i Karlstad och i Malmö. Tack till MMSports, Tattoo Inkarnation, Gripen Crossfit, Toni Guinovic på Real Fighter, Torsokliniken, Palmer Friskvård och Orcbite!
