Vad har man ens att vinna på att möta en uppenbart mindre meriterad motståndare – och var håller SMMAF hus när man mest behöver dem?
Det finns ett problem inom svensk MMA, då våra proffs har svårt att få matchningar och galorna på svensk mark är relativt få. Efter att både IRFA 10 och Superior Challenge 13 sköts upp från våren till hösten, grundades den nya organisationen Scandinavian Fight Nights som en räddning.
Inför debutgalan, som gick av stapeln i Solnahallen i lördags, beskrevs matchkortet som ett av de bästa i Sveriges historia. Namn som David Bielkheden (22-12), Niklas Bäckström (10-2, 1 NC) och Chris Spång (6-3) var bara ett fåtal av alla lovande svenskar som gick match. Och vilken show vi fick!
Men vad utgör egentligen ett bra matchkort? Räcker det med att man har ett gäng tunga namn som publiken hejar på – även om de möter betydligt sämre motstånd? Var finns spänningen i matcherna när man redan vet vem som kommer att vinna?
Av helgens tolv matcher slutade nio i avslut, varav sju i den första ronden. De enda matcherna som var jämna var i princip de mellan svenska fighters, resten var för det mesta ensidiga uppvisningar. Ingen svensk matchades mot någon med ett bättre – eller ens lika bra – matchfacit, vilket är synd.
Svenska MMA Förbundet har tidigare gått in och petat i större organisationers matchningar, när de anordnat galor på svensk mark. Samtidigt tilläts här motståndare med 7-4, 7-8 och 3-6 i matchfacit att möta ovannämnda UFC-veteraner.
I de svenska reglerna för professionell MMA, femte paragrafen om matchmaking, står följande:
”5.3 Alla matcher skall vara jämnt matchade med de tävlandes fysiska förutsättningar och tävlingserfarenhet beaktade så att endast jämbördiga motståndare kan mötas. En tävlandes tidigare erfarenhet i andra kampsporter skall beaktas.”
Kan detta verkligen sägas om de matcher vi fick se i helgen?
När alla redan förväntar sig en vinst har man ju bara allt att förlora som fighter. Och när man har byggt upp ett matchfacit med enkla vinster – vad händer när man väl går upp mot eliten?
Det här debattinlägget syftar absolut inte att trampa någon på tårna, eller förminska någons prestation. All respekt till alla krigare som går upp i buren, vi alla vet att vad som helst kan hända. Men det behövs definitivt en diskussion om ämnet efter helgens gala.
Idag vet vi knappt vilka som är landets bästa fighters. För hur ska man få reda på det om alla möter lika dåligt motstånd – istället för att ställas mot varandra?
Foto: Mazdak Cavian
