Sjätte oktober 2012. Både armar och leende omfamnar publiken. Ögonen fylls av njutning från den uppmärksamhet och kärlek hemmapubliken skänker honom. Samtidigt har en kille från publiken beslutat sig för att slita av tröja, hoppa upp i buren och utmana den väntande Leandro Gontijo. Jag märker inte av fylle-spektaklet i buren förrän jag blir nerstänkt av vattnet som sparkas mitt håll då mannen lyfts ur buren. Det är något som gör mig oförmögen att slita blick och kamera från kvällens huvudperson, Martin Akhtar.
“Jag upplever inte att jag blir nervös. Jag älskar adrenalinet och endorfinerna. Jag älskar utmaningen. I början drevs jag mer av aggressivitet vilket inte heller det lämnade plats för nervositet.”
Martin har gått tillräckligt många matcher för att slå och sparka ut sin aggressivitet och någonstans på vägen ersattes ilska med glädje. En glädje som efter en lång och gedigen karriär inom thaiboxning (64-11-0) slutligen kändes allt mer avslagen. Utmaningen som tidigare drivet träningen framåt var inte längre där.
“Under några av mina sista matcher saknades något. Jag var loj och det gav mig känslomässigt inte riktigt vad det gjort tidigare. Jag behövde en nytändning och då blev det MMA.”
Matchen mot Gontijo avslutades på samma sätt som debuten ett par månader tidigare, TKO genom slag. Med två raka vinster ställdes Martin mot den då obesegrade Emil Hartsner. Bobby Sundel navigerade sin unga talang genom en perfekt gameplan som neutraliserade Martins thaiboxning och gav Hartsner chansen att glänsa genom effektiv grappling och topp kontroll.
Frustrationen från att i femton minuter knappt få slänga ett slag eller avlossa en spark skulle få sitt utlopp på Trophy MMA II. På andra sidan buren stod Mateusz Karpinski. Två minuter och sex sekunder senare satt en spark i skrevet som fick polacken att falla till marken vridandes av smärtor. Karpinski knyter sedan upp sina shorts och kastar fram ett spräckt pungskydd. No contest.
”Han tog den enkla vägen ut (…) Jag hade full kontroll från första sekund till sista. Kändes som han hade gett upp redan innan han ens kom upp.”
Innan matchen kom till sitt slut hade Karpinski gått på flertalet nedtagningar samtliga utan framgång. Efter matchen konstaterade dock Martin, ”det var ju inte det bästa motståndet.” Motivation och driv föds just av det faktum att en helt ny värld har öppnats, nya utmaningar som föder lusten till att lära. En värld som fortfarande går hand i hand med tidigare kampsportsbakgrund men ger så många möjligheter till fortsatt utveckling.
”Jag upplever inte alls att det (övergången till MMA) har krockat med mina tidigare vanor och kunskaper. Det har bara tillfört mer.”
Martin krediterar sin mor för sin starka vilja och envishet. Uppvuxen med mamma och två äldre systrar, ”jag har blivet omhändertagen av tre fantastiska kvinnor”. Han beskriver sin mor som en krigare som gjort allt i sin makt för att familjen alltid skulle ha det bra oavsett situation. Hans mor har tidigare inte fått chansen att se sin son tävla av den enkla anledningen ”om något skulle hända”. Detta förändrades dock när ytterligare en kvinna blev en del av familjekonstellationen.
”När jag träffade Lina tog hon med mamma på mina matcher. Mamma har ju alltid velat se dem och då lyssnade Lina mer på mamma än på mig.”
På Malmö Muay Thai gavs utrymme att koppla av från vardag samtidigt som klubben blev ett andra hem med ytterligare en familj. Larry Lindvall och Rasmus Svensson har funnits vid Martins sida sedan fotboll blev till thaiboxning. Familjen fortsätter att utökas och det är tydligt att de band som har knutits genom åren på klubben är både starka och väldigt betydelsefulla. Det är band som präglas av både respekt och ödmjukhet.
”Rasmus och Larry har utvecklat min fightingstil till vad den är och de kompletterar varandra perfekt. De har funnits med i vått och torrt och betyder mycket för mig på alla sätt. Klubben har blivit en familj för mig.”
”Jag och Malik (huvudtränare MMA Malmö Muay Thai) har en mycket nära relation. Jag ser honom nog mer som familjemedlem än vän. Som tränare ser jag upp till honom otroligt mycket. Hans öga för detaljer och hans kunskap är något utöver det vanliga.”
”Mariusz Denderski har varit en del av klubben länge och sköter vår fysträning. Han är ofta med i min hörna och är en stor del av träning och tävling. Även han betyder mycket som vän även utanför träningslokalen.”
Efter två matcher där Martin inte gavs möjlighet, av två väldigt skilda anledningar, att faktiskt slåss var det äntligen dags att kliva upp i buren igen. Superior Challenge besökte Göteborg och Martin fick uppdraget att välkomna Damien Pighiera. Akhtar är väl medveten om att det är få motståndare vars gameplan kommer tillåta en allt för långdragen dans på fötter. Vad som kom att utspela sig på Scandinavium var trots allt något överraskande.
”It was a little bit frustrating. He just was running and running and running.”
(SC 9, post-fight intervju av mmaviking)
När väl fransmannen fick känna på det första knäet från Akhtar var det bara en väldigt smärtfylld resa mot slutet. Bakom scen har Pighiera förklarat sin löptur med att han hoppades på att trötta ut sin motståndare. Det gick sådär.
Med två raka vinster hörde Cage Warriors av sig och erbjöd en match mot Toni Tauru. En toppmatch och Finlands jättetalang planerade dessutom att utmana Akhtar även på fötterna.
”I tried to box with Martin and that plan was kind of commited to fail.”
Redan fjorton sekunder in i första ronden landar en höger som bryter handleden på Akhtar och får Tauru till att ompröva var han faktiskt hade störst chans att vinna. Finnen tar matchen till marken, erövrar rygg och grapplar sig snyggt fram till en vinst via rear-naked choke. Toni Tauru gick sedan vidare och hämtade hem bältet i Cage Warriors tlll Finland medan Martin Akhtar sökte revansch i Schweiz mot Miguel Valverde på Strength and Honor Championship 10. En match som han, trots vinst, inte var helt nöjd med.
”Kass match. Fastnade i en armbar. Han gav upp efter att jag knäade honom. Jag är i alla fall hel till Södertälje”
Matchen på Superior Challenge XI blir Akhtars tredje för i år. För första gången, då det kommer till MMA, slåss Martin om ett mästarbälte. Detta ser han ser som ett kvitto på att han faktiskt är en av Europas främsta även inom MMA. För motståndet står obesegrade Ed Arthur med fyra raka vinster som proffs. Lägger vi därtill hans matchfacit som amatör har engelsmannen tio raka vinster varav hälften har kommit via submission. Lika självklart som det är att Martin bör vilja hålla denna match på fötterna bör det vara för Arthur att försöka få matchen till mattan…
