Luiz: ”Daniuuh, wake up, we are going to fix in here”
Vaknar av att en polack i byggkläder kommer in i rummet och ska bygga och fixa med lite nya träningsmaskiner. Självklart tränar han själv på klubben. Som ägare av en MMA/BJJ klubb får man många bra kontakter. En blåbältes naprapat stannade kvar efter sitt pass för ett par dagar sedan för att kika på min arm. Tycker det är fint, en sån där fantastisk gemenskap som kommer när tuffa män rullar och svettas med varandra.
Ron och Alain
Insett att jag prickat ganska mycket saker under mina dagar såhär långt. Ombyggnad, Rosie’s ska lägga ner efter att ha funnits i 50år, träning inför europamästerskapet som är veckan efter jag åker. Vet inte, kanske inte var så överdrivet mycket. Hur som helst, angående Rosie’s. Vi drog dit i morse och satte oss för att äta. Vid bordet brevid sitter en tjej med en filmkamera. Eftersom hon är söt och kollar glatt på oss så nappar Abel direkt (Muay Thai och MMA tränaren från klubben).
Abel: ”Hey, what are you filming??”
Sugarbabe: ”Im going to make a documentary about this restaurant.”
Då berättade Abel att stället skulle stänga på grund av att området började bli rikemansområde och därmed kraftigt höjda hyror som Rosie’s inte kunde klara av. Då tillbaks till det fina med dom här människorna. Stolta fighters med blomkålsöron, snaggat hår, wand fight team tröjor och ändå skiner sorgen genom så. Men då har dom även käkat 2920 gånger på en och samma restaurang, lite halvbra uträknat.
Diego Vital
Så ja, efter en lång tids deltagande i dokumentären om Rosie’s så drog vi tillbaks till klubben. Fredag är en ganska lugn dag på schemat, inte alls så mycket pass för medlemmar. Så man får vara lite kreativ och köra på själv, rulla med folk som lever där eller köra en se och lär a la youtube. Tur nog kom Diego förbi. Diego är en person med 2-0 i proffsrekord, vars historia är ett riktigt hollywood manus. Dom goda nyheterna är att ni kommer få höra om hans historia. Dom dåliga är att det kommer dröja tills min artikel om honom är klar. Han och jag hade snackat lite tidigare i veckan om att rulla lite, så nu fick jag chansen. Killen är en av englands bästa i sin viktklass och var ett riktigt smarrigt test. Man märkte verkligen i hans stil hur han var en ung Luiz. Helt orädd för allt och en sån inspiration.
Efter att vi rullat tillsammans, snackat, fortsatt rulla och snackat i ett par timmar, så drog vi som vanligt för att få äta. Var fredagslyx, en riktigt fin italiensk restaurang med pizza på menyn. Jag berättade för Diego att jag skrev för en MMA-sida hemma i Sverige med många läsare, och att jag då ville göra en artikel om honom. Han blev helt stum av lycka. Han bara sprutade av energi och sa direkt ”Friend, I tell you how we medt, me, Claudio and Luiz, its reely funny!!” Fan hur kan man inte gilla dom här människorna, resan har verkligen besvarat mer än ”Vill du verkligen det här Deniz?”.
Luiz i vit t-shirt, Diego Närmast, Claudio och Alain till höger, samt Abel med Plåster.
