Ett reportage om Mathias Lodahl, Jon Østergaard och Anna Elmose från Rumble Sports inför Cage Warriors 66.
Missar tåget med ett par sekunder, ögnar igenom mina meddelanden en sista gång för att få rätt på byte mellan tåg och metro. Inte på något sätt en avancerad resrutt men min tvivelaktiga tilltro till det egna minnet, som jag misshandlade kontinuerligt i ett par ljuva ungdomsår, är inte särskilt stort.
Hylliestation – Kastrup – Öresund – trappa upp – lerig – väg – genom buske – Rumble Sports
Bytena blir inga problem, Kastrups flygplats navigeras som bakfickan och en helg i London har automatiserat avläsning av metrokartor. Upp ovan mark och möts av höghuset som ger både området och promenaden längs den leriga vägen en hemtrevlig förortskaraktär. Väl framme vid busken blir det något mer förvirrat. Busken eller snarare buskaget är bara ett par meter bred men upp mot en kilometer på längden. Går in och ut genom öppningar som visar sig vara fel passager. Jag borde såklart ha frågat någon förbipasserande men det kändes tveksamt att göra två synliga vändor in i ett buskage för att sedan glida upp till närmsta fotgängare och fråga efter vägen…
Sist jag besökte Rumble Sports hade jag sällskap med Mats Nilsson som utan svårigheter hittade rätt öppning och när jag vandrar mig planlöst längs snåren blir saknaden påtaglig. Inte av det faktum att Nilsson inte är där för att visa mig vägen utan snarare av saknaden att få säga grattis. Få se stolthet och avnjuta framgång. Istället sändes ett taffligt meddelande kvällen vid förlust som säkert såg ut som ett par hundra andra som belamrat diverse inkorgar efter förlusten mot Luke Barnatt. Ett meddelande som kommer närmst ett sådant som du skickar till någon som förlorat en närstående. Du beklagar tragedin för att samtidigt försöka inge hopp för framtiden. I väldigt många avseende ett tomt meddelande som dock skickas av all välmening.
”Det ska vaskas fram en vinnare och en förlorare, så enkelt är det”
Mats Nilssons svar summerar verklighet, livet går vidare. För att själv summera det hela så vinner i vanlig ordning trägen och efter ytterligare ett par vändor i dansk fauna så hittar jag slutligen rätt. Den korta vägen från buske till Rumble Sports bjuder på skrotade bilar, porrfilmsstudio och en ytterst välsorterad dykbutik.
Mattan är utfylld av grapplande kroppar. Min blick vandrar efter bekanta ansikten men möts bara av nya. Inga otrevliga ansikten utan snarare ansikten som bemöter mitt planlösa stirrande med en vänlig nick eller ett kort leende. Detta till trots känner jag mig utlämnad och väldigt svensk. Då jag är fostrad av filmer såsom Pusher, Blinkande lyktor och I Kina käkar man hundar har jag alltid haft stor respekt för alla som kan skrika på danska. Samtidigt kryddas denna respekt med obehags känslor från Nattvakten, Festen och Idioterna. Denna kombination är förödande för min relation till syskonkontinenten som vi gärna hänvisar till som ”lillebror” men efter ett ”Håll kæft man” senare uppenbart tar position i hierarkin som min långt mycket större bror.
Likt ögon som vänjer sig vid mörker börjar ett par ansikten forma sig åt det igenkännande. Det är inte längre svårt att urskilja den enda kvinnan som befinner sig på mattan Anna Elmose för att ett par sekunder senare även placera Jon Østergaard som vi senast kunde se vinna över René Emanuelsson på Trophy MMA. Medan jag inväntar Tue Trnka för att få klartecken till att börja fotografera ansluter även Mathias Lodahl till lokalen och påbörjar lite lätt uppvärmning inför det kommande träningspasset. Även Lodahl har tidigare gått match på Trophy MMA där han tilldelade Rioo Ibrahim sin första förlust. Samtidigt avslutade Lodahl sin resa som obesegrad amatör för vidare färd som proffs.
Lodahl har gått sex matcher som amatör och vunnit samtliga. Fyra matcher har avslutats varav tre på submission och en genom TKO. Lodahl framhåller vikten av vinst som långt viktigare än vägen dit.
”…alt kan jo ske i MMA, men en ting er sikkert, jeg vil gøre alt for at være den der for rakt hånden i vejret den 22 marts.”
Varken Lodahl eller hans motståndare Haci Firat Dogan (0-1) säger sig ha ägnat allt för många tankar åt att analysera sin motståndare utan menar istället att de främst har arbetat på att utveckla sina egna egenskaper. Dogan fastslår dock att Lodahl kommer ha ett överläge då det kommer till räckvidd.
”Som alla andra jag tidigare har mött är han längre än mig. Detta innebär att jag måste vara snabb in och ut, jag vill inte fastna inom hans avstånd.”
Lodahl har tidigt bestämt att det är på den idrottsliga karriären kraft och tid ska investeras för att möjliggöra en framtida befordran. Redan när flyttlasset gick till Köpenhamn för ett par år sedan prioriterades arbete bort till förmån för en helhjärtad satsning på MMA. Även om Lodahl studerar vid sidan av så har han sedan länge definierat MMA som sin huvudsysselsättning. Nu är tiden inne för att ta nästa steg i karriären.
”For mig har hver amatørkamp været en test, og en mulighed for at lære og måle mit niveau (utvecklas och mäta min nivå). Som professionel er der mindre rum til at fucke up, niveauet er højere og regelsættet er anderledes.”
Med en lyckad debut under Cage Warriors flagg kan resan ta rejäl fart för den som går vinnande ur kvällens första proffsmatch mellan Mathias Lodahl och Haci Firat Dogan som representerar Kampsportscentret i Linköping.
När Lodahl debuterar kommer klubbkamraten Jon Østergaard stå bredvid och se på. Han har då redan tidigare på kvällen gått match mot landsmannen Mathias Smedsted. Om allt har gått som Østergaard vill så har han avslutat sin motståndare tidigt i första ronden. Hur spelar mindre roll. Förmodligen kommer hejarop och applåder leva i symbios med otåliga stampningar i marken. Jon Østergaard vill mycket och han vill det nu. Att ”skynda långsamt” är uppenbarligen inte en filosofi som Østergaard är intresserad av att anamma. Även om han enbart har tränat MMA i arton månader och tidigare erfarenhet endast består av fotbollsparkar känner Østergaard sig redo att under 2014 bevisa för tränarna på Rumble Sports att han efter detta år är redo att ta steget till att bli proffs.
”Mit mål for 2014 er at have så mange kampe som muligt og overbevise Tue og de andre trænere om at jeg er god nok til at blive Pro indenfor dette år. Det at jeg træner i Rumble Sports og med så mange professionelle fightere og gode trænere gør at jeg udvikler mig meget hurtigere end hvad jeg ellers ville have gjort.”
Blått bälte i BJJ är erövrat och vägen mot lila är påbörjad. Tre raka segrar i amatör MMA varav den senaste kom mot GBGMMA löftet och landslags aktuelle René Emanuelsson på Trophy MMA. Även om Emanuelsson berömmer både Østergaards boxning och hans förmåga att anpassa sig till vad fighten erbjuder förstärks även betydelse av team och tränare.
”Han har en bra overhand som han kommer få god användning av genom sin karriär på grund av sin korta längd på 163 cm. Den tillsammans med hans goda förmåga att hålla sig utanför min reach och gå in och smälla på snabbt och sen ut igen vann honom matchen. Han höll en hög guard och lyckades i princip blockera alla mina höga sparkar detta var också helt avgörande (…) Sammanfattningsvis så klarar han sig rätt bra på fötterna, han köttar på ”in the pocket” sänker huvudet och öser på med slag (…) Tror man ska ge en hel del cred till hans team och coach som förberett honom bra och lägger upp en bra plan för just honom och har koll på motståndaren.”
I jämförelse med Østergaard har Anna Elmose vandrat en något längre väg till vad som nu leder fram till hennes MMA-debut den 22 mars på Ballerups Super Arena. Motståndet står den irländska före detta VM boxaren Sinead Kavanagh för som även hon gör sitt första framträdande som MMA-fighter. Elmose matchar väl upp sin motståndares tidigare meriter.
”Jeg har kæmpet flere nationale og internationale turneringer i både Kickboxing og boksning. Vundet Scandinavian Open og Nordic Open i Kickboxing og begynder Danmarks Mesterskabet i boksning (för boxare som gått mellan 5-9 matcher).”
Kampsportsresan började, tragiskt nog, med att Elmoses häst dog och plötsligt fanns där väldigt mycket ledig tid. I december 2009 började tomrummet fyllas med kickboxning och redan fyra månader senare gick Elmose sin första fullkontaktsmatch. Sedan 2011 har Elmose pendlat mellan Danmark och Thailand.
”…når jeg ikke havde flere penge måtte jeg tage hjem. Jeg har samlet set været der (sammanlagt varit i Thailand) i 14 måneder siden 2011. Jeg fik tre prokampe dernede. Der var svært at finde modstandere på grund av min størrelse. En enkelt gang fik jeg lov at gå match mod en mand, bare for at få kamp. Det bleve stoppet lige efter de havde tapet (tejpat) mine hænder. Det er åbenbart ulovligt og ”the goverment” var dukket op (dök upp).”
Elmose påbörjade sin karriär på Bispebjerg Kickboxing. När moderklubben flyttade ut på Amager korsades hennes väg av Tue Trnka och Rumble Sports. Elmose beslöt sig för att byta klubb för att påbörja en satsning mot K1 men blev istället förälskad i MMA.
”Jeg føler jeg i MMA ikke skal tage højde (hänsyn) for alt det ”må du ikke” (”du inte får lov”), som der er meget af i boksning og Kickboxing. MMA er mere frit og det passer til mig.”
Naturligt nog så är det Elmoses grappling som har varit i fokus inför hennes debut. För ett par veckor sedan plockade hon hem två vinster i den Danska Grappling Ligan. Båda matcher avslutades av Elmose en via armbar och den andre genom arm-in guillotine.
I samtal med In-fight.dk´s reporter Poul Roest framhålls de två centrala nycklarna som, vid sidan om Elmoses talang, krävs för en framgångsrik MMA-karriär.
”Jeg tror Elmose har store muligheder for at klare sig godt, fordi hun har motivationen og træner i et gym hvor nogle af Danmarks bedste fightere træner.”
