Första mötet med kampsport för Nicolas Dalby var genom Ashihara Karate. En modern karatestil som bygger på att bygga upp sin kropp med fokus på funktionalitet snarare än styrka. En form som bygger på att kombinera försvar och attack i samma rörelse, ”sparka utan att bli sparkad”. Det är också utifrån detta förhållningssätt Dalby ger sig själv bakläxa då det kommer till vinsten i det danska prestigemötet mot Morten Djursaa.
”Jag blev träffad lite för mycket med knä i clinchen. Jag följde dock min gameplan väldigt noga och lyckades därför ta min karriärs hittills största vinst”
Om matchen mot Djursaa var den viktigaste skulle jag personligen vilja framhålla matchen mot Raymond Jarman som den absolut vackraste. En ren och skär njutning av aggressivt stilfulla ösregnskombinationer av slag och sparkar.
Framför tangentbordet i pojkrummet hemma i Sønderborg gav en femton år gammal och förmodligen en något hiphopinfluerad Nicolas Dalby sig själv smeknamnet PimpDaddy i samband med att han registrerade sig på det danska kampsportsforumet martialarts.dk. Genom otaliga diskussionstrådar och vidare till diverse highlight videos väcktes en nyfikenhet för MMA. Nicolas tilltalades av mångsidigheten som ställde ytterligare krav på en genomarbetad taktik. Samtidigt hade MMA i sig blivet allt mer mainstream i den danska kampsportsmiljön och en klubb hade öppnat upp i hemstaden.
Nicolas var egentligen nöjd med både tillvaro och träning i Sønderborg men då allt fler vänner valde bort den pittoreska småstaden till förmån för Århus och Köpenhamn gick flyttlasset till slut åt den kungliga huvudstaden. CSA Köpenhamn blev PimpDaddys första stopp där Thomas la Cour var huvudtränare i MMA. Samtidigt tog Nicolas privatlektioner av Tue Trnka för att ytterligare slipa på sina stående kvaliteter. När de båda tränarna slog sig ihop och startade Aeon MMA var det självklart för Nicolas att följa med. Till Aeon MMA ansluter sedan även av Brian Groneman som liksom Thomas La Cour har en gedigen bakgrund inom både BJJ och Submission Wrestling. I samband med detta sker ännu ett namnbyte till FightCraft som senare blir till vad det är idag, Rumble Sports. Nicolas summerar namnbytena med all enkelhet.
”Jag har bara valt att följa de coacher som jag känner kan ge mig den bästa träningen och förutsättningar till att lyckas.”
En liten men ganska omedelbar förändring var att PimpDaddy blev till Sharpshooter. Tue Trnka såg utanför pojkrummets tangentbords beteckning och ansåg att det nya smeknamnet Sharpshooter inte bara var mer kopplat till Nicolas egenskaper som fighter utan även var ett långt mer respektabelt namn på de internationella arenorna.
Trots 11-0 på hemmaplan så har karriären fortfarande inte fått det internationella genombrott som sonen av Sønderborgs record gjort sig förtjänt av. Redan för två år sedan var dock Cage Warriors intresserade av Nicolas och en match planerades i Jordan men blev i slutändan aldrig verklighet. Cage Warriors har dock aldrig släppt sina ögon från den explosiva skarpskytten. Med en vakant titel i weltervikt och organisationens expandering i Skandinavien får nu Nicolas en utmärkt chans att synas inför internationell MMA-publik även om debuten sker på hemmaplan.
”Det är utan tvivel det största klivet jag har tagit i min karriär! Jag tror fortfarande inte jag helt har greppat hur stort detta är och kommer förmodligen inte inse det förrän bältet sitter kring min midja på lördagskväll. En vinst kommer med största sannolikhet ge mig chansen att tävla mot de absolut bästa i min viktklass.”
När vi pratar om de bästa i världen är det ofrånkomligt att inte diskutera welterviktsfesten på UFC 171 föregående helg. Nicolas anser sig fortfarande inte riktigt vara på nivå att dansa med viktklassens absolut tyngsta namn men anser sig hålla takten med skiktet under den absoluta toppen.
”Jag måste framförallt utveckla min brottning. Samtidigt hör jag från vänner som tränat i USA med några av de stora stjärnorna att vi på Rumble håller riktigt hög klass både då det kommer till grappling och striking.”
Samtalet leder oss till en stilistisk drömmatchning mot Stephen Thomson men stannar snabbt av och återgår till nuet, karriärens största och viktigaste match mot Sergei Churilov (15-1). Ukrainarens enda förlust kommer ironiskt nog mot Ivica Truscek som Nicolas inte bara har besegrat en gång utan två. I ett försök att vinna ett par popularitets poäng går jag i fällan att förbise motstånd med den något respektlösa frågan ”Hur vinner du på lördag?” Nicolas plockar isär mitt påstående med enkelhet och återger Churilov den respekt han förtjänar.
”Jag vet inte om jag vinner på lördag. Jag vet däremot att jag har tränat väldigt hårt för att gå in i buren och prestera mitt yttersta. Jag kommer ge allt jag har för att vinna match och bälte.”
Nicolas har sedan länge vuxit ur hallickkostymen och för sig med Rumble-stil som genomsyras av sportmansanda och hövlighet. Med ett musikintresse som sträcker sig långt längre än att välja rätt walkout-låt och en kreativ ådra som skapar fotografi som får dig att både tänka och le är mmavikingen, Ryan O´Learys, introduktion av Danmarks just nu mest intressanta fighter långt mer passande:
– Meet Denmark’s Nicolas ”Sharpshooter” Dalby; MMA’s Renaissance Man.
