Passar regelbundna danslektioner för ett TV-program verkligen in i en professionell, topprankad UFC-fighters schema? Hur hungrig kan man inte vara och fortfarande ta sig till toppen av MMA?
Ett tag där såg Paige VanZant (6-2) ut att vara nästa stora stjärna inom kvinnlig MMA. Förlusten mot Rose Namajunas (4-2) förra året må ha stoppat 21-åringens framfart något men ”12 Gauge” spåddes ändå en lysande framtid inom MMA och UFC. Den vackra blonda flickan med ett ständigt stort leende klistrat över läpparna som mästarinna, bättre än så blir det väl inte?
VanZants första riktiga kliv in i den förrädiska amerikanska kändisvärlden innebär inte att drömmen om ett UFC-bälte går i kras. Visst bör man väl kunna balansera ”Dancing with the stars” med en MMA-karriär?
Vad tror ni ”Thug” Rose gör medan VanZant dansar med stjärnorna? Har Joanna Jedrzejczyk (11-0) TV-inspelningar och danslektioner på schemat? Nej, jag kan garantera att deras huvudsakliga fokus, att nästan allt de tänker på är nästa träningspass, nästa match, att vinna titeln, att försvara sitt bälte… Är det här början på VanZants skifte från fighter till kändis?
Många tillskriver ögonblicket ovan till att Ronda Rouseys (12-1) fokus gick från att vara världens farligaste kvinna till Hollywoods nya älskling. Huruvida det stämmer eller inte är svårt att veta, förmodligen var förlusten på UFC 193 en kombination av flera olika saker, inte minst Holly Holms (10-1) färdigheter som en fighter. Samma sak har viskats om Conor McGregors (19-3) nederlag mot Nate Diaz (19-10) – distraktionerna blev för många.
En sak som de flesta verkar vara överens om är att man måste vara besatt för att bli bäst på något överhuvudtaget, i synnerhet MMA. Det går inte att ha tankarna på annat håll, att påbörja en karriär i rampljuset samtidigt som man sliter i gymmet varje dag. Att ha assistenter, TMZ och talkshows efter sig passar inte in i det spartanska livet en fighter lever.
Jag menar inte att klanka ner på Paige VanZant för att hon deltar i Dancing with the stars. Bra för henne, förhoppningsvis leder det till större och bättre saker om det nu är vad hon vill. Däremot är det svårt att se ”12 Gauge” besegra någon som Joanna Champion eller Claudia Gadelha (13-1) när hon redan med fyra UFC-matcher i ryggen har fokus på annat än det där mästarbältet.
Eller är det en ny värld vi lever i, en värld där mångsysslaren härskar och den med ett enstaka fokus hamnar efter? Hur hungrig måste man egentligen vara för att lyckas inom MMA, går det att doppa tån eller i vissa fall hela foten i underhållningsvärlden och fortfarande bli bäst i världen?