Brock Lesnar är tillbaka och vi är många som är taggade. Men varför i hela friden tillåts han kringgå rådande dopingregler?
Något som gör att jag älskar MMA så pass mycket som jag gör, är den ärligheten som det innebär att stänga in sig i en bur för att göra upp med en annan människa – och endast ha sin egen kropp som vapen. Det kräver ett ofantligt mod, oavsett nivå, och förtjänar all respekt från oss som observerar det hela från utsidan för rent nöje.
HETAST JUST NU
Därför får jag alltid en sur smak i munnen när det visar sig att någon dopat sig. Men samtidigt är det som gör mig mest irriterad när någon uppenbarligen inte har rent mjöl i påsen, men UFC eller andra organisationer gör allt i sin makt för att skydda atleten i fråga just på grund av dennes stora namn och alla pengar som kommer tjänas.
Detta anser jag på flera sätt ha skett beträffande Vitor Belfort (25-12), exempelvis – men även till viss mån sker just nu i WWE-stjärnan Brock Lesnars (5-3) fall.

Fyra månaders dopingtester för att undvika fusk
Efter flera dopingskandaler inledde UFC förra året ett samarbete med US Anti-Doping Agency (USADA). Sedan dess har straffen höjts och testerna ökat lavinartat.
Numera måste man hela tiden ange till USADA var man kommer befinna sig, så att de kan komma och utföra slumpmässiga tester precis när de själva behagar. Detta har förstås medfört att väldigt många testat positivt på senare tid – och flera fortsätter att åka dit.
För att inte kunna undvika den konstanta möjligheten att bli testad genom att gå i ”pension”, för att sedan dopa sig ett tag och göra ”comeback” lite senare, har man satt upp regler som gäller i de fallen. Vill man återvända efter att ha lagt handskarna på hyllan väntar fyra månaders slumpmässiga dopingkontroller innan man tillåts gå match.
Lesnar blir ett undantagsfall
Lesnar slipper dock undan från detta inför matchen mot Mark Hunt (12-10-1) på UFC 200. UFC gör ett undantag och betraktar honom som en nykomling i organisationen istället. Det innebär rent praktiskt att han endast kommer testas i en månad inför matchen, vilket jag bestämt menar är helt fel.

Han skrev visserligen på kontraktet för matchen en månad innan galan, vilket givetvis innebär att han inte kunde börja testas dessförinnan. Men hur tråkigt det än låter och hur mycket jag än framstår som en paragrafryttare i vissas ögon, så borde han då inte ha fått gå match på galan överhuvudtaget.
Lesnar har haft gott om tid att bestämma sig för att göra comeback. Att planera den utefter de nya dopingreglerna, vilket alltså innebär att skriva på kontraktet fyra månader innan galan man vill tävla på, är inga konstigheter. Hann inte ett avtal träffas? Okej, då får man ta det på nästa gala istället. Inte svårare än så.
UFC 200 behövde en ny superstjärna på kortet
Men det är ju rätt uppenbart varför man gjorde som man gjorde, från bägge parters synvinklar. UFC tog bort stjärnan Conor McGregor (19-3) från galan och behövde därför någon som kunde mäta sig hans status. Lesnar var villig att ställa upp men drog sedan ut på ”förhandlingarna” för att under tiden kunna bli ren – och UFC kunde inte bry sig mindre eftersom det viktiga var att få till matchen just på UFC 200.

Jag dömer inte Lesnar, för min del kan han få göra vad han vill så länge det är fejk. Men vill man tävla i MMA, där precis vad som helst kan hända, måste det kunna säkerställas att det sker på lika vilkor. Sedan är det välkänt att effekterna av doping kan ligga kvar i flera år och om UFC:s dopingreform ska kunna tas på allvar måste man våga stå bakom den på riktigt.
Då finns det inte rum för några undantag, inte ens för ett namn som Lesnar.
Foto: Josh Hedges/Zuffa LLC/Zuffa LLC via Getty Images