Rhadi är inte bara Kimbos kusin och den Kimbo borde vänt sig till för att lära sig slåss på marken utan också en fantastisk idrottsman själv. Rhadi har vunnit nationella mästerskapet (USA) i judo och deltagit i två OS. Han har svart bälte i BJJ (som bäst tvåa i VM) och har kört SW i ADCC. Han har tidigare sagt att han inte velat gå in i MMA annat som en tränare (han tränar bland annat Lashley), men har nu valt att göra debut själv.
Tyvärr är videon från matchen under all kritik när det gäller kvalité, men ändå värd att visa då hans motståndares ben får sig en redig spark direkt i början vilket avslutar allting. Efter hoppet kan ni också se en liten video med snuttar från Rhadis karriär inom främst Judo. Utöver idrottsman har han också doktorerat.
I maj och juni 2009 skrev jag två delar i en krönika med andemeningen att MMA är en tuff sport på olika vis. Jag gick sen vidare till att skriva historielektionerna, men kände nu suget att återknyta lite till min gamla krönika.
I den första delen av den här krönikeserien lyfte jag fram tankar kring dels det att MMA är en tuff sport och dels att endimensionella fighters som når långt blir färre och färre. Jag skrev också om utvecklingen från endimensionellt till det vi har idag samt nämnde hur viktiga teamen är. Men min poäng och röda tråd var att de som tänker lite utanför lådan kombinerat med att man är förbannat atletisk samt en talang är få, men att de som lyckats och är det fått ett väldigt självförtroende. Läs den första delen HÄR.
Den andra delen fokuserade på vikten av teamen och klubbarna inom sporten. Jag drog då också paralleller med andra sporter där kanske laget är det som får folk att följa dem. Inom MMA är teamen väldigt viktiga, men det är sporten majoriteten gillar och då alla fighters förr eller senare förlorar eller slutar följer vi glatt sporten ändå. De flesta av oss ser galor där våra favoriter inte deltar. Sen varierar det lite hur långt ”ner” i divisionerna man är villig att intressera sig, men det är en annan diskussion. Krönikan handlade också rent historiskt om klubbmentaliteten som växte fram under 90-talet med klubbar som Lion’s Den osv.
Denna tredje del handlar fortfarande om att MMA är en tuff sport men nu om livet som de flesta MMA-fighters lever. Dels den hårda träningen, men också anspänning, ekonomi, sponsring, publicitet osv. Skador berörs bara kort då det fått en egen ”historielektion”.
I Fighters Uncaged (Xbox 360) är det kroppen som används för att kontrollera sin fighter.
Ubisoft lät nyss utannonsera Fighters Uncaged, ett MMA-spel till Xbox 360 som kommer att spelas med hjälp av den kommande, rörelsekänsliga, specialkontrollen Kinect. Spelet kommer att innehålla 70 olika attacker från sex olika kampsports-stilar, 21 banor och 12 karaktärer. Man kommer att kunna låsa upp nya egenskaper i en singleplayer-turnering utan regler och det kommer även gå att co-op-slåss med en polare som när som helst kan hoppa in i den pågående matchen.
De fem senaste kommentarerna