Mina tankar

Tjena gott folk! Nu har min vilotid kommit mot sitt slut och nu börjar allvaret igen. Har vilat i två veckor sen fighten som ägde rum för två veckor sen och under tiden har jag tillbringat min tid med min familj och nära&kära. Hur har mina senaste två veckor sett ut då? Jo, eftersom jag bodde uppe i Stockholm och bodde ensam och fick laga mat själv och bara längtat efter mammas mat som jag verkligen älskar, så har det varit otroligt skönt att komma hem igen och träffa familjen och samla krafter och energi, vilket jag kände att jag verkligen behövde.

Jag kan berätta lite om min bakgrund, så att ni kan veta lite mer om mig. Jag är ursprungligen halv libanes/palestinier, är född i Tyskland och kom som 4-åring till Sverige. Har en stor familj som består av sex bröder och tre systrar. När jag var liten var min pappa en väldigt aktiv människa och väldigt mån om sin familj, han ville ge sin familj det bästa man kunde ge, precis som alla föräldrar. Min pappa gick tyvärr bort 1987 och jag var då 7 år gammal. Det var väldigt tragiskt för familjen, min mamma var kvar med nio barn, helt ensam. Vilket var otroligt tufft för mamma men min mamma är verkligen Super Woman och hon är min största förebild.

Efter pappas bortgång flyttade vi till ett hus som låg 15 min utanför Malmö, min mamma ville inte uppfostra nio barn på Rosengård. Åren gick, jag hade kvar vänner på Rosengård som höll på med brottning vilket ledde till att jag följde med och testade på brottning vilket var roligt, vi var små och vi lekte runt på träningarna och lekte en massa lekar och bara sprang runt i lokalen, energin var på topp och kunde inte sitta stilla. Efter ett tag, när jag började bli lite äldre så kände jag mig lite orolig i kroppen, farsan fanns inte kvar, man kände att det fattades någonting. Jag är har ju en tvilling bror som har gått bort, berättar mer om det i ett annat inlägg. När vi var små bodde vi i en ganska liten 5 rummare, vi var trots allt nio barn. Stressen var väldigt hög och man fick helt enkelt ingen ro alls och kände att jag måste varva ner, få bort stressen. Brottningen var en i stort sätt min medicin, stressen började försvinna, jag började sova gott när jag kom hem.

Jag har alltid varit en tävlingsinriktad människa, redan som liten tävlade jag mot min tvilling bror om allt! Ganska roligt nu när jag tänker tillbaka faktiskt, vi kunde inte vara i samma klass, man kunde inte se skillnad på oss MEN det fanns en enda sak som skilde oss åt: ett litet födelsemärke på halsen. Han hade det. Varje gång lärarna i skolan skulle se vem som var vem, drog dem alltid ner tröjan och tittade på halsen:) Roligt nog började tävlingen om vem som var bäst och snabbast på gånger tabellen, 1:an till 9:ans tabell. Vi var väldigt atletiska redan som små och lärde oss väldigt snabbt. Lärarna berättade alltid till min mamma att vi var jätte duktiga och det fick henne att anmäla oss till en taekwondo klubb och såklart gillade vår tränare oss direkt och såg potential i oss. Kommer ihåg en gång när jag och min bror mötte varandra i finalen, vår tränare tog oss åt sidan innan matchen och sa till oss: Pojkar, se nu till att inte börja slåss på riktigt. Det första vi gjorde när matchen började, självklart så började vi fightas på allvar tyvärr. Och så förlorade jag:)

Åren gick och jag slutade med taekwondon och nu började oroligheterna. Eftersom jag mådde väldigt dåligt som liten och inte fick den kärleken jag ville, var det ganska lätt att hamna med personer som hade liknade omständigheter. Vi började busa, skolkade, kunde inte sitta still, koncentrations svårigheter, inget tålamod, lyssnade inte helt enkelt. Tills en dag, hade en klass kamrat som var väldigt duktig i brottning, jag följde med honom tillbaka till klubben och började träna. Jag var då 18 år gammal och var inte alls en bra brottare, kunde knappt  brottas och konditionen var på noll, men när jag kom ner där nere så fanns det två stycken tvilling bröder som var med i världs eliten och såg mig själv i dem, kände att det fanns likheter eftersom jag också hade en tvilling bror. Där kom mitt wake up call och sa till mig själv: Jag ska bli bättre än dem! Började träna sten hårt från den dagen och tittade aldrig tillbaka igen.

Jag har aldrig tävlat ungdom och junior tävlingar i brottning, började tuff från början och tävlade i senior sammanhang eftersom jag inte var så erfaren inom brottning, hade ingen teknik vilket ledde till att jag förlorade väldigt ofta i början av mina första år, tills jag förstod poängen med brottning. Brottningen fostra mig till den jag är idag, utan brottningen hade det gått väldigt snett. Åren gick och jag tävlade och kämpade på och lärde mig av mina förluster. Jag blev en av gänget ganska snabbt, dom såg att jag var tävlingsinriktad kille och tränade hårt och bet ihop. På klubben hade jag fyra stycken väldigt meriterade killar, en av dem sex gånger svensk mästare, kille nr två, 2:a i Sverige och två stycken tvilling bröder från Danmark och båda är danska mästare. Det var mina sparrings partners och jag fick så mycket stryk så att jag inte visste vad jag hette. Kändes att jag ville lägga ner det ett tag, hopplöst, omöjligt att nå dit där dom var. Men jag sa till mig själv: Ingenting kommer gratis. Träna hårt och ge aldrig upp! Vilket visa sig längre fram att mina ord var sanna.

Har hunnit tävla SM i Sverige och började bli en av tre bästa i Sverige. Efter några år fick jag ett proffs kontrakt, Tysklands *Bundes Liga, högsta division. Detta gav mig en stor tävlings erfarenhet. MMA började växa och jag började känna att brottningen inte gav mig något mer, såg andra brottnings vänner som bytte till MMA och att det gick bra för dem. Testade på MMA och kände direkt att detta är min värld! Gick min första match 2009 i Finland och mötte en väldigt meriterad kille, rankad 7:a i Europa, gått 30 pro fighter i Thaiboxning och 5 raka matcher vinst i MMA. Jag åkte till Finland och mötte den här killen på hans hemma plan, utan tränare och dominerade första ronden. Tyvärr förlorade jag men lärde mig väldigt mycket. Min andra match var den 6:e Oktober Superior Challenge-8 och det var en tuff match men vann till slut.

Nu har ni fått en bild på hur jag började och ni kommer få se hur det ska bli framöver. Ta hand om er mina vänner och önskar er allihopa en trevlig söndag. Peace&love

Ursäkta frissan Jag och brorsan- jag till höger