Veckans profil den här gången är Jani Lax. Karlstads främsta MMA-veteran berättar om tiden innan begreppet MMA fanns att tillgå och om hur sporten har utvecklats sen dess.
Jani Lax (10-8) gick sin första proffsmatch den sjätte november 1999 på Finnfight 3 i Finland mot Marcus Peltonen (3-7). Den matchen slutade tyvärr med att Lax knockades efter endast 58 sekunder.
I sin andra match lyckades han dock besegra den numera legendariska norrmannen Joachim Hansen (23-13-1) via Rear naked choke på Finnfight 4.
Mycket har hänt sedan dess och MMAnytt ber Jani Lax att berätta om sig själv och sin karriär för de som inte känner till vem han är:
”Jag började med thaiboxning när jag var åtta år gammal för att sedan se Mike Tyson på tv vilket fick mig att börja med boxning på BK Falken i Gävle när jag var tio. Jag höll på med boxning och gick matcher i typ tio år.
Jag kom i kontakt med min första grappling/MMA-tränare Zang Andersson första gången redan 94-95.
Zang hade en bakgrund i karate och boxning. Han såg de första UFC-tävlingarna och bestämde sig för att lära sig markfighten. Han tränade bland annat med Randy Couture redan 1998, tror jag det var.
Jag började träna NHB, (No Holds Barred) som det hette på den tiden, 1997 seriöst med Zang. Jag tävlade i allt som fanns på den tiden; combat, grappling,boxning med mera.
Jag gick min första NHB-match 1999 i Finland på Finnfight och har sedan tävlat för organisationer som M1, shooto, Cage Warriors,K1 Heroes, K1 shoot box med mera.Jag har också mött fighters som: Joachim Hansen, Akira Kikuchi, Tatsuya Kawajiri, Hiroyuki Takaya, Takashi Nakakura och Hayato ”Mach” Sakurai.
Jag tävlade samtidigt i submission-wrestling och tävlade bland annat i ADCC 2005.
Jag hann gå cirka 380 matcher totalt i min kampsportskarriär innan jag lade handskarna på hyllan 2012.
Jag gick min sista MMA-match på min egna gala som jag ägde (Vision FC).Jag har även svart bälte i BJJ under Hilti (Pedro Nogueira Duarte).”
Du tillhör ju första generationens svenska MMA-fighters. Vad tycker du skiljer sporten nu från då?
”Det som skiljer sporten från då till idag är bland annat att sporten har blivit accepterad hos de flesta människor idag som en idrott.
När jag började tävla i MMA 1999 så ansåg inte folk att det var en idrott vi höll på med. Reglerna var lite annorlunda på den tiden. Man fick skallas och sparka en liggande motståndare i huvudet.Även tiderna på matcherna var annorlunda då en rond kunde vara i tio minuter och när jag gick match i Ryssland på den tiden så var varje rond 30 minuter.
Sedan var många galor i turneringsform under en och samma kväll (som UFC var i början) och för att vinna en sådan turnering var du tvungen att gå tre matcher under en kväll.
Det upplägget gjorde att tävlingarna såg lite annorlunda ut mot vad de gör idag.Standarden på de tävlande var också mer ojämn vilket resulterade i mer brutala och ojämna matcher.
Idag är de flesta tävlande jämnbördiga och behärskar oftast alla aspekter av MMA. Det tycker jag gör att många blir mer taktiska i sina matcher och försöker vinna poäng. Det gör man inte när en rond är 30 minuter lång.”
Känner du att du fick nå dit du ville vad gäller din karriär inom MMA?
”Jag började att tävla i NHB för att testa mig själv.
Jag accepterade alla matcher som jag blev erbjuden att gå. Pengar fanns inte i sporten i början utan man testade sig själv och sin förmåga att kunna vinna mot en motståndare när det var minimalt med regler.
Man blev ofta idiotförklarad av sin omgivning och människor kunde inte förstå hur man kunde utsätta sig för något sådant.Som idrottsman så ser jag tillbaka på karriären på ett positivt sätt. Men i bland kommer det stunder där jag tycker att jag haft lite oflyt i några matcher som kunde ha öppnat upp fler dörrar åt mig om jag vunnit dem.
Sen kan man tänka ibland att om man var ung nu idag när sporten är accepterad och fighters har chans att få sponsorer, så tänker och undrar man hur ens karriär hade sett ut med de förutsättningarna.
Det bästa som kampsporten har givit mig är alla de vänner man fått och alla länder jag har fått besöka och de minnen som det har gett.”
Tränar du fortfarande MMA och följer du vad som händer i MMA-världen?
”Tränar ingen MMA idag för att tiden inte räcker till.
Jag gjorde en liten minisatsning att komma tillbaka till klubben (Hilti Karlstad) för att träna, bara för mig själv en dag i veckan, men det slutade med att jag bröt lillfingret.
Jag vill och kommer att träna kampsport i framtiden bara för min egen skull men jag kommer nog aldrig att tävla mer.Jag följer i stort sett alla UFC-galor som går och de svenska utövarna.”
Så vad gör du nu för tiden när inte MMA är aktuellt längre?
”Idag blir det lite mindre träning (mest gym och kondition).
Jag driver flera bolag idag där min mesta tid går åt till en restaurang och nattklubb som heter Koriander.Om jag har någon fritid ibland så umgås jag med min flickvän och min dotter Leia som snart fyller tre år.”
Finns det något du vill tillägga?
”Jag vill ta möjligheten att tacka några personer som har betytt mycket för mig under mina år som kampsportare: Markku Lax, Tommy Antman, Åke Johansson, Zang Andersson, Marko Leisten och Rickard Andersson.
Sedan vill jag även tacka alla träningskamrater på Hilti och gamla Team Scandinavia.”