Vem som vinner det vill säga – spelar det verkligen någon roll? Visst har båda två fina karriärer bakom sig och det råder ingen tvekan om att det är två fighters i världsklass vi pratar om. Samtidigt måste ju frågan höjas, hur obekvämt det än är för sportens nostalgiker hur relevant helgens match faktiskt är. Utkomsten kommer säkerligen inte påverka ställningarna i tungviktsklassen, titelchanser kommer inte precis delas ut till vinnaren. Visst är det häftigt att se Mirko ’Cro Cops’ återkomst till oktagonen och Gabriel Gonzaga är alltid en häftig fighter – men ändå, hur intressant är egentligen veckans kommande höjdpunkt?
Om den överhuvudtaget kan kallas för det.. Mirko ’Cro Cop’ Filipovic (30-11), en av få fighters vars smeknamn är bättre känt än efternamnet har förvisso vunnit två matcher i rad. Självfallet utanför UFC. Gabriel Gonzaga (16-9) sitter å sin sida på det motsatta med två förluster i rad, självfallet i UFC. Vad har huvudmatchen på UFC Fight Night 64 verkligen för betydelse? Varför ens boka en match som denna? Enkelt – debutgala i Polen.. hmmm, vi behöver någon som drar intresse, en hemmafavorit! Men vänta, det finns inga polska storstjärnor i UFC. Fel! Joanna Jedrzejczyk (9-0) vann nyss stråviktsbältet. Just det, hon vann NYSS bältet.. Skitsamma, ’Cro Cop’ är väl därifrån, låt oss hämta hem honom. Kroatien, Polen, sak samma!
Ungefär så verkar det som om tankegången gått bakom helgens huvudmatch. Amerikans okunnighet, arrogans och sedvanligt ihopklumpande av europeiska länder? Förmodligen. Det är ju inte precis som om utkomsten ens kommer påverka UFC:s tungviktsklass. De två är så långt från en titelchans man egentligen kan komma. ’Cro Cop’ har inte tävlat i organisationen sedan slutet av 2011 och Gonzaga har två tunga förluster i ryggen. Varför ens följa matchen?
Än en gång så är svaret enkelt – galna sparkar, oerhörd knockoutkraft och två fighters med en tendens att inte låta matcher gå dess fulla tiden. Oavsett UFC:s intentioner bakom mötet och hur desperata man egentligen var då man satte ihop denna tillsynes improviserade huvudattraktion tar det inte bort från faktumet att det faktiskt kan resultera i underhållning på högsta nivå.
Inför förlusten mot Stipe Miocic (12-2) i början av förra året var ju Gonzaga på en spikrak väg mot titelchansen. Två snabba, brutala knockouts i rad mot två erkänt tuffa motståndare i Dave Herman (22-6) och Shawn Jordan (17-6). ’Cro Cop’ är ’Cro Cop’ och vi vet ju alla hur hans matcher brukar sluta.. Hans senaste två har faktiskt kommit genom avslut, om än mot samma motståndare i den japanska organisationen IGF. Känner ni inte igen namnet? Precis min poäng. Innan han lämnade UFC för drygt tre och ett halvt år sedan hade kroaten åkt på tre tunga förluster i rad och 40-åringen såg av allt att döma ut att vara påväg ut ur sporten. Men, icke sa nicke och vips så är han tillbaka i rampljuset. Det är inte svårt att gissa sig fram till vem den polska publiken håller på och frågan är om vi inte får se ännu en signaturspark från ’Cro Cop’.
Vad säger ni – är det rätt av UFC att boka dessa betydelselösa matcher för oss europeiska fans? Utan att ens försöka dölja att majoriteten av galor ”hemma” i Europa i stort är betydelselösa? Undantag som Alexander Gustafssons (16-3) senaste och kommande framträdanden i all ära, men ändå – det är ju smärtsamt uppenbart att de riktigt stora matcherna ännu är reserverade för USA och i vissa fall Brasilien. När får vi en titelmatch? Blir det Gustafsson mot Jon Jones (21-1)? Och för att vara helt rättvis, hur konstigt är det egentligen att man prioriterar den amerikanska marknaden? Det är ju trots allt ens hemmabas och där man har sin kanske största publik. Dags för oss européer att kliva fram och göra lite oväsen?
