Personligen tycker jag att året 2012 har varit som en berg-och-dalbana för UFC, med stora höjdpunkter och tunga fall. Från att ha påbörjat avtalet med FOX till alla dessa jäkla skador så har det definitivt varit ett stort år för världens största MMA-organisation. Som tur är har denna berg-och-dalbanan haft fler uppgångar än fall, och många av UFCs höjdpunkter år 2012 kommer att cementeras som några av de största i organisationens moderna historia.
UFC: Sweden
För min del går det inte att tala om UFC år 2012 utan att ta upp UFC: Sweden, som tusentals svenska fans fick äran och nöjet att uppleva. Från ett svenskt perspektiv är det en av de största händelserna för UFC i år. Jag hade aldrig besökt Globen innan eller ens gått på en stor MMA-gala live innan, men upplevelsen var oslagbar. Jag och mina vänner splittrades på galan. Jag fick inte tag på biljetter innan de sålde slut och tvingades köpa min på Tradera. Att biljetterna tog slut så fort, och satte europa-rekord för hur fort en kampsports-gala blivit slutsålt, var starkt för MMA i Sverige, men dåligt för mig. Detta var speciellt dåligt eftersom själlösa biljetthajar köpte upp många biljetter och sedan sålde dem för dubbla priset, men det var i slutändan värt varenda öre.
Jag satt bredvid en norrman som jag aldrig träffat förr, men innan jag visste av det skrattade vi för fullt och diskuterade fritt om allt gällande MMA. Jag tyckte synd om norrmannens flickvän som han nästan totalt ignorerade under galan, men även hon såg ut att underhållas. Från Siyar Bahadurzadas uppercut som totalt knockade Paulo Thiago till kriget mellan Brad Pickett och Damacio Page var det en underbar gala. Höjdpunkten var givetvis Alexander Gustafssons match mot Thiago Silva. Det var Gustafssons första huvudevenemang, den första UFC-galan i Sverige, och kändes som en klassisk händelse i svensk sport, och jag är både glad och stolt över att ha varit en av de som sjöng ”slå han på käften” och bidrog till den atmosfären som Dana White efter galan hyllade.
Det var inte lika stort för UFC som det var för svensk MMA, men galan var en succé, och organisationen lär återvända, kanske redan 2013.
Stora matcher och ändringar inom UFCs produktion
Vi har sett några stora matcher och galor i år som MMA-fans kommer att tala om länge. Vi fick se en av de mest efterlängtade returmatcherna i UFCs historia som gick av stapeln i huvudevenemanget på UFC 146: Silva vs Sonnen II. MMA-fans världen över hade väntat på returmatchen och både mellanviktsmästaren Anderson Silva och Chael Sonnen. Mästaren behöll sitt bälte i ett titelförsvar som visserligen inte var lika episkt som deras första möte, men betydligt mer avgörande. Welterviktsmästaren och UFC-ikonen Gerges St-Pierre gjorde sin efterlängtade comeback efter en allvarlig knäskada som hotade hans karriär. Han gjorde den tiden utanför buren till något positivt, och besegrade Carlos Condit, en av hans mest farliga motståndare han någonsin mött, på UFC 154 framför en jublande hemmapublik.
Utöver det fick vi se ännu ett första för UFC; ett helt huvudkort med endast tungviktare. Det var riskabelt, men UFC 146: Dos Santos vs Mir var en succé, och belyste det allra bästa med tungviktsdivisionen. Det var inga trötta, svettiga domslut, utan endast snabb, effektiv och framför allt hård action i oktagonen som ledde till ett huvudkort fullspäckat med avslut, tre i den första ronden.
UFCs klassiska kommentator-duo; Joe Rogan och Mike Goldberg kommer fortsätta agera kommentatorer till de största UFC-galorna, men vi fick se en ny duo dyka upp i år. Före detta Bellator-kommentator Jon Anik och den pensionerade veteranen Kenny Florian var kommentatorerna för UFC on FX: Guillard vs Miller den 20:e januari i år, den första galan de kommenterat. Inte helt oväntat är de inte lika populära bland UFC-fans som Rogan och Goldberg, men de gjorde det möjligt för UFC att hålla två galor på olika kontinenter samma helg. UFC on FX 6 gick av stapeln i Australien den 15:e december, samma datum som finalen av The Ultimate Fighter 16 ägde rum i Las Vegas. White har tidigare nämnt att UFC planerar stort, och att flera galor kommer att sändas från olika världsdelar samma dag, vi såg bevis på det denna månaden.
Den alltid spännande Nick Diaz lyckades också skapa rubriker när han testade positivt för marijuana efter att ha förlorat ett enhälligt domslut mot den ovannämnde Condit på UFC 143. Diaz stängdes av i ett år, tvingades böta 30% av sin lön och startade indirekt en stor diskussion kring marijuana och dess förbud inom MMA. Han var dock inte ensam om att ha brukat marijuana innan match, Matt Riddle, Dave Herman och Thiago Silva åkte allihopa fast för att ha testat positivt för marijuanametaboliter, vilket fortsatte diskussionen kring ämnet.
Partnerskap med FOX
Att UFC inledde ett partnerskap med FOX var självklart en milstolpe för organisationen. Visserligen var den första FOX-galan; UFC on FOX: Velasquez vs Dos Santos, redan bokad och avslutad den 12:e november förra året, men avtalet påbörjades den första januari i år. FOX är ett av världens största. De gick från att sända galor på Spike, en kanal 
inriktad till män, som man behöver beställa, till att sända på en kanal känd för stora sportevenemang som de flesta amerikaner har tillgång till i det vanliga kanalutbudet. Cirka 96 % av amerikanska hushåll har tillgång till FOX vilket innebär en enorm förändring i form av marknadsföring och exponering.
UFC når nu miljontals tittare i de Förenta Staterna när de sänder på FOX, och även om antalet tittare ursprungligen inte varit så många som UFC hade hoppats på, har de senare FOX-galorna levererat och tittarsiffrorna ökar. Det är värt den överdrivna, väldigt amerikanska FOX Sports-melodin som alltid lyckas fastna i huvudet.
Rekordmånga fighters drabbas av skador, UFC 151 ställs in
2012 har dock inte enbart varit ett år fylld med positiva händelser för världens största MMA-organisation. Året har präglats av skador och sjukdomar som ställt in flera matcher. Vid vissa tillfällen kändes det som att alla de matchningarna jag såg fram emot skrotades på grund av skador. Vi fick även se hela huvudkortet på UFC 149 ändras, inte en enda matchning var sig lik som när matchkortet först fastställdes. Om jag hade fått en femma för varje gång jag stönade besvärat på grund av att en matchning som jag verkligen såg fram emot ändrades eller ställdes in på grund av skada, så hade jag åtminstone kunnat köpa ett väldigt fint, gott vin att dricka bort sorgen med.
Även om många matcher kunde räddas genom att hitta en ersättare så var det många bra matchningar som aldrig blev av. Skadorna hade mestadels inga katastrofala följder, utöver katastrofal besvikelse. Men det var just en skada som ställde till det för UFC så som vi aldrig sett tidigare. Vi såg just hur illa det kan bli när UFC för första gången i Zuffas historia ställde in en gala, på grund av en skada. Jon Jones skulle försvara sin titel mot Dan Henderson, men en skada tvingade före detta Pride-mästaren att hoppa av matchen. De hittade ingen ersättare, förutom Chael Sonnen, som Jones vägrade möta. Man kunde höra Dana Whites vrede när han berättade om händelsen på telefonpresskonferensen, och fans världen över var besvikna och sura. Jones mötte istället Vitor Belfort på UFC 152, nästan alla matcherna bokades om, men organisationen gick miste om en hel numrerad UFC-gala, och kostade både företaget och alla fighters mycket tid, möda, och pengar.
Det belyste en stor spricka i UFCs rustning som många talat om under året. UFCs partnerskap med FOX gjorde så att det blev fler galor, men även så att antalet riktigt bra matcher fördelades på ett större antal galor, och späddes ut. Flera fans ansåg att UFC förlitade sig på huvudevenemangen alldeles för mycket, vilket resulterade i sämre matchkort, som inte håller måttet om huvudevenemanget försvinner. Det delade huvudevenemanget på UFC 151 var en welterviktsmatch mellan Jake Ellenberger och Jay Hieron, som UFC inte ansåg dög som huvudevenemang, och jag kunde inte göra annat än att hålla med.
UFC inför en division i kvinnlig bantamvikt
Sedan har vi ännu en milstolpe för UFC – Införandet av en kvinnlig division. Ronda Rousey som var Strikeforces mästare i kvinnlig bantamvikt flyttades över, och fick UFCs första titel i den nya divisionen. Med en sann MMA-stjärna som Rousey som mästare så är det oerhört stort för kvinnor i MMA. Det kommer skapa ett större fokus på just damerna i sporten, inspirera till att flera unga tjejer börjar träna MMA, och ge en modern bild av UFC.
Rousey gör sitt första titelförsvar mot den allsidiga Liz Carmouche på UFC 157 den 23:e februari nästa år. Även om antalet kvinnliga fighters av UFC-kvalité i den viktklassen kan diskuteras, tror jag att UFCs nyaste division kan bli väldigt spännande år 2014 när både divisionen och dess fighters utvecklats. Det bäddar också för en ny våg av fighters som kan ta sig till UFC, flera viktklasser för damer är även en möjlighet för framtiden.
UFC år 2012 i ett nötskal
Inte ens 20 år efter deras första gala har UFC redan nu etablerat sig som den överlägset största och främsta MMA-organisationen i världen, och som en av de större sportorganisationerna i de Förenta Staterna. De har dessutom hjälpt sportens utbredning och utveckling. I slutändan anser jag att UFC år 2012 kan sammanfattas med ett ord: expansion. I år har UFC hållit 30 galor (exklusive UFC 151), vilket är störst antal galor på ett år i UFCs historia. Produktionen har uppdaterats och moderniserats, och UFC har lyckats bli allmänt bekant åtminstone i de Förenta Staterna.
Organisationen höll dessutom tolv av de galorna utanför de Förenta Staterna, mer än något annat år, lanserade nya internationella säsonger av The Ultimate Fighter, och har fokuserat på att ta etablera sig i nya marknader. UFC besökte Kina, Sverige, och den legendariska Saitama Super Arena för första gången, och vi kan troligtvis förvänta oss flera UFC-galor i länder som organisationen aldrig tidigare gästat. Det visar tydligt att UFC satsar på att dominera och etablera sporten världen runt. Det kan säkerligen skapa nytt intresse för MMA i länder och regioner som tidigare inte varit en bra marknad för sporten.
Vi vet inte ännu vad som väntar UFC år 2013, men det kommer med största sannolikhet medföra ytterligare expansion och etablering i nya marknader. Vi kommer se UFC hålla galor i länder där de aldrig varit tidigare, och antalet fighters i UFC från de nya marknaderna kommer att öka. Trots flera besvikelser i år i form av matcher och galor som ställts in så har UFC till stor del levererat när det gäller matcherna som blivit av, precis så som världens största MMA-organisation borde. Som Dana White nyligen sa i en intervju om det kommande året ”It was an intersting year. But I’m very excited for 2013, we’ve got a lot of good fights. As long as everybody stays healthy and everything goes as plan it should be an awesome 2013.” Hur tycker ni detta året har varit för UFC, och vad väntar 2013?
