Varje måndag från och med nu kommer vi ta upp någonting historiskt som på något sätt är kopplat till MMA. Vad som tas upp är helt och hållet baserat på inspiration. Det kan vara om en fighter, en stil, en gala, Pankration, en organisation eller liknande.
Denna första måndags ”lektion” kom till av en slump efter att jag skrev info till FAQ:en om Vale Tudo. Infon blev lite väl lång och när Martin J påpekade att det mer liknande en artikel så stod det klart att så ju var fallet. Därmed föddes måndagshistorielektionerna. Nog sagt om det.
HETAST JUST NU
Related Posts
Kevin Holland tillbaka i oktober!
30 juli, 2024
Ian Garry siktar på revansch i UFC 298
25 december, 2023
Michael Chandler om Michael ’Venom’ Pages UFC-Debut ”Jobbig matchning”
25 december, 2023
VALE TUDO
John Sullivan aka Boston Strong Boy
– en tidig boxare och mästare i bare knuckle
Vale Tudo är portugisiska och uttalas [Val-eh Tood-oh] och betyder ungefär ”allting går” eller på engelska ”Everything goes”. Vale betyder ordagrant ”tillåtet” och tudo ”allting”.
I Brasilien är Vale Tudo främst kopplat till Booth Fighting eller s.k. Boxing Booth dvs. boxning på karnevaler och cirkusar, något som existerat i England senaste 200 åren. I England var Boxing Booth en utveckling av James Figgs som skapade en självförsvarsskola redan tidigt 1700-tal och där han lät hålla matcher. James Figg var en mästerlig fäktare i grunden, men blev världens första berömda boxnings champion. Figg deltog också i matcher på Boarded House som också kallades ”Theatre of Pugilism”.
För att verkligen kunna förstå hur Graciefamiljen kom att påverka återskapandet av MMA i ”modern” tid bör man nämna lite om familjens historia (något som är värt en egen artikel, men kommer här i korthet). 1801 immigrerade George Gracie till Brasiliens från Skotland med sin familj. Han slog sig ned i Paraprovinsen i nordöstra Brasilien. Hans familj växte och saker gick rätt bra för den. Under 1900-talets början immigrerade en Japan vid namn Mitsuyo Maeda till samma trakt. Japanska myndigheter hade planer på att etablera en koloni i just det området och Maeda var deras representant. Han blev tidigt mycket god vän med George Gracies barnbarn Gastão, en politiker i trakten. Gastão använde sitt inflytande till att hjälpa Maeda med sin agenda att etablera en Japansk kolini.
Utöver sin polistiska framgång i Japan var Maeda också väldigt känd där för något helt annat. Han var nämligen erkänd mästare i Judo. Han var känd i Japan under namnet (engelsk översättning) Count Koma och han erbjöd Gastãos son lektioner i Judo. Så fick det bli och Maeda tränade upp Gastãos son Carlos i Judo. Under sex år tränades Carlos av Gastão, Carlos var 15 när han började och 21 när han slutade. Träningen upphörde då Maeda skulle hem till Japan igen. Carlos började då lära ut det han kunde till sina bröder Helio, Jorge, Osvaldo och Gastão Jr. Graciebröderna kände sig inte bundna av den Japanska traditionen utan tog bort och lade till saker själva som de ansåg var bra och mer praktiska. 1925 tog Carlos sin bror (11 år yngre) till Rio de Janeiro för att öppna en Jiu-jitsu skola.
Helio Gracie
Carlos och Helio fortsatte att förbättra och bemästra sin kampkonst på den nya skolan. Carlos drog uppmärksamhet till skolan genom att gå ut med ”Gracie Challenge” för att chocka folk. Han gick också ut med annonser i tidningar där han skrev saker som ”Om du vill ha en bruten arm eller ett brutet revben kontakta Carlos Gracie på det här numret”. Marknadsföringen var effektiv och banade vägen för Vale Tudofighter. Både Helio och Carlos lät folk pröva lyckan. I regel gick matcherna mot karatemästare, boxare och capoeiramästare. Men även en hel del andra som ville försöka sig på att spöa en av de kaxiga bröderna Gracie. Matcherna i sig påminde mycket om pankration.
Ryktet om dessa matcher spreds fort genom Rios gator och publik började komma i större och större skala. Efter ett tag hölls matcherna i Brasiliens större fotbollsarenor. Den första sån större match gick mot Brasiliens lättviktsmästare i boxning Antonio Portugal som fick möta Carlos yngre och mindre broder Helio. Helio vann matchen på mindre än 30 sekunder och blev hyllad som en hjälte i landet. På den tiden hade inte Brasilien några direkt stora hjältar inom sport och det var således inte helt svårt för Helio att bli stor.
Ryktet om matcherna spred sig också utanför Brasilien och kända Japanska mästare önskade möta Graciebröderna. Många i Japan ansåg att Graciefamiljen förstörde deras arv, deras tradition. Helio fick möta många och var ofta i underläge rent viktmässigt. Inte sällan med mer än 30-40 kg. Helio slog många riktigt duktiga Japanska fighters och under en resa till USA slog Helio USAs World Freestyle Wrestling Champion, en supertungviktare vid namn Fred Ebert. Helio vägde bara 145 pounds. Han möte monster på 300 pounds och anses ha gått närmare 1000 matcher mellan 1935 – 1951. Om man vill lyssna på myter så förlorade aldrig Helio, men inför 20.000 åskadare lyckades Masahiko Kimura faktiskt vinna över Helio 1951 (klicka där för att se lite videobilder från fighten och kommentarer på engelska som är intressanta). Han bröt Helios arm men Helio kämpade vidare och vägrade ge upp. Ringhörnan slängde dock in handduken och matchen var över. Men det var inte i Vale Tudo utan i enbart grappling Helio ska också ha blivit knockad 1958 av Aldemar Santana. Aldemar var en mästare i både Gracie Jiu Jutsu, boxning och capoeira. Den matchen varade i enorma 3 timmar och 45 minuter. Kimura möte Santana i en grapplingmatch och vann via en Ude-Garami. Det blev då naturligt att Santana också skulle möta Kimura i Vale Tudo. Den matchen blev av och hade mer än 10.000 åskådare. Kimura insåg direkt att Santana hade mycket bättre stand up. Kimura försökte slänga Santana men misslyckades pga. svett och faktumet att matchen gick utan gi. Santana slog till Kimura i ansiktet och följde upp med tre skallningar i magen (hehe). Kimura lyckades från rygg öppna upp ett sår i Santanas panna och efter det pågick matchen i 40 minuter och resulterade en draw. Det var Kimuras sista match, han var 42 år gammal och kunde dra sig tillbaka med en del riktigt bra vinster i bagaget och endast fyra förluster som kom alla 1935.
Graciefamiljen fortsatte som bekant att fightas och vinna mycket. Helios son Rickson gick 11-0 i MMA och sa själv att han gått enormt många matcher och vunnit alla (över 400, något som ofta annonserades också när han fightades i MMA). Helio sa dock i en intervju att om han räknade som Rickson gör så skulle han ha vunnit ”1 miljon” matcher. Antagligen räknade Rickson en hel del avancerad sparring som match. Men för modern MMA har nog troligen Royce Gracie varit den som betytt mest genom sina vinster främst i UFC. Ännu finns många riktigt duktiga Gracies världen över. Helio dog 29 januari 2009 och var då 95 år gammal. När han var 94 år rullade han fortfarande en del och lärde ut sina skills.
Här har ni en liten tribute till Helio som gjordes efter hans död tidigare i år:
Stil vs. Stil och Vale Tudon mer än Graciefamiljen
Under 1920-talet var boxning på cirkusar stort i många länder och i Brasilien tog man steget längre och lät kämparna göra i stort sett vad som helst mot varandra. Japanska, Brasilianska och fighters från andra länder deltog som sagt (givetvis främst brasilianare). Där möttes capoieraexperter, jiu Jitsuexperter, brottare, boxare och annat.
Det dröjde till slutet av 50-talet innan stil vs. stil matcherna blev enormt stora och kända i Brasilien för då började nämligen en TV show i Rio som kallade Heróis do Ringue (Ring-Heroes) visas. Matchmakers och gäster var inga andra än medlemmar av Graciefamiljen. De flesta kämparna också duktiga BJJ-utövare såsom t.ex. João Alberto Barreto som var domare i UFC 1. Barreto bröt en mans arm i showen och inte kort därefter (oklart om det var anledningen dock) ersattes showen av en annan liknande. Den showen som ersatte Heróis do Ringue hette Telecatch och kan mer liknas vid Wrestling (teatermatcher).
Från 1960 förblev Vale Tudo en subkultur i Brasilien där de flesta matcherna gick av stapeln i dojos eller små hallar. Många fighter skedde kring Rio de Janeiro men ägde också rum i t.ex. Bahia där Capoiera var stort. I Rio stod kampen främst mellan BJJ-utövare och utövare av Luta Livre (brottning).
Rioheroes – inga handskar, flera matcher per kväll, mer tillåtet än MMA idag
När UFC blev stort så fick också Vale Tudo en explosion runt världen och då speciellt i Japan. WVC och IVC är två organisationer som var som störst på 90-talet i Brasilien och visades på TV. Båda organisationerna hade Sao Paulo som bas. Men efter det att Sao Paulo förbjöd Vale Tudofighter 2002 innebar det att en rad nya organisationer som istället lyfte fram säkrare MMA.
I Vale tudo fick/får man ju göra i stort sett vad som helst och därför var/är det en både blodig och brutal sport. Det är en sorts kvarleva om hur MMA såg ut förr. Ännu dyker det upp underground vale tudogalor eller rent utav bara vale tudo på klubbar ditt folk får komma ner, av den gamla skolan och dessa blir inte sällan fråga för kontrovers i Brasilien. Finns bland annat några galor som streamar sina galor och istället för oktagon har de en vägg och sen bur resterande delen. I Vale tudo är det ovanligt att fighters har handskar på. Möjligen lite linda.
Det finns en del som utan att tveka menar att Vale Tudo är en helt skild sport från MMA. Andra menar att det bara är en variant där lite mer saker är tillåtna.
